Avansert søk

14 treff

Bokmålsordboka 4 oppslagsord

fark 1

substantiv hankjønn

Opphav

norrønt farri ‘landstryker’

Betydning og bruk

fark 2

substantiv intetkjønn

Betydning og bruk

Eksempel
  • fark og fanteri

fant

substantiv hankjønn

Opphav

norrønt fantr, gjennom lavtysk, fra italiensk fante ‘ung gutt, tjener, soldat’; jamfør infanteri

Betydning og bruk

  1. Eksempel
    • gjøre seg til fant for lite
  2. utdatert og nedsettende betegnelse for tater (1)

Faste uttrykk

  • fattig fant
    fattig person
  • raka fant
    helt utan penger;
    helt blakk
    • han er student og raka fant;
    • fotballklubben er raka fant
  • spare seg til fant
    spare på en slik måte at en ikke har råd til noe

skarv 2

substantiv hankjønn

Opphav

av skarv (4

Betydning og bruk

Nynorskordboka 10 oppslagsord

fark 1

substantiv hankjønn

Opphav

norrønt farri ‘landstrykar’

Tyding og bruk

fark 2

substantiv inkjekjønn

Tyding og bruk

Døme
  • fare med fark

farke

farka

verb

rakkar

substantiv hankjønn

Opphav

av rakke (3

Tyding og bruk

  1. om eldre forhold: mann som gjer ureint og utriveleg arbeid;
    hjelpar for bøddel (1)
  2. dårleg kar;
    Døme
    • din rakkar!
  3. i bunden form eintal, brukt som kraftuttrykk: fanden (1
    Døme
    • gje rakkaren;
    • visst for rakkaren!

Faste uttrykk

  • fy til rakkaren
    brukt for å uttrykkje beundring, avsky eller annan reaksjon
    • fy til rakkaren, vi er gode!

fant

substantiv hankjønn

Opphav

norrønt fantr, gjennom lågtysk, frå italiensk fante ‘ung gut, tenar, soldat’; jamfør infanteri

Tyding og bruk

  1. Døme
    • gjere seg til fant for lite
  2. utdatert og nedsetjande nemning for tater (1)

Faste uttrykk

  • fattig fant
    fattig person
  • raka fant
    utan pengar;
    heilt blakk
    • eg var raka fant og måtte pante flasker;
    • fotballklubben er raka fant
  • spare seg til fant
    spare på ein slik måte at ein ikkje har råd til noko

gautjuv

substantiv hankjønn

Opphav

frå lågtysk opphavleg ‘snøgg tjuv’; jamfør gauv (2

Tyding og bruk

ulikende

substantiv inkjekjønn

Tyding og bruk

ulikleg menneske;

trave 1

substantiv hankjønn

Opphav

kanskje samanheng med norrønt traf n, i fl: ‘frynser, trevlar’ og med I trase

Tyding og bruk

  1. stakkarsleg person;
    Døme
    • guttrave;
    • din trave der du er!
  2. stridig, vrang person;
    Døme
    • sistpå måtte han gje seg, traven

skurk

substantiv hankjønn

Opphav

frå lågtysk eigenleg ‘utstøytt person’

Tyding og bruk

Døme
  • din skurk!
  • spele skurken i ein filmspele skurkerolla

skarv 2

substantiv hankjønn

Opphav

truleg samanheng med skarv (6

Tyding og bruk