Avansert søk

67 treff

Bokmålsordboka 25 oppslagsord

fallitt 1

substantiv hankjønn

Opphav

av fallitt (2

Betydning og bruk

  1. Eksempel
    • være på fallittens rand

Faste uttrykk

  • spille fallitt
    mislykkes
    • prosjektet har spilt fallitt

kant 1

substantiv hankjønn

Opphav

gjennom gammelfransk cant, italiensk canto ‘hjørne, krok’ og latin ‘hjulring’; fra gresk kanthos

Betydning og bruk

  1. skjæringslinje mellom to sideflater;
    hjørne, spiss
    Eksempel
    • høvle av kantene
  2. ytterste del eller rand
    Eksempel
    • kanten av stupet
  3. smaleste side;
    Eksempel
    • legge noe kant i kant;
    • kassa stod på kant
  4. side, retning
    Eksempel
    • være fra en annen kant av landet;
    • se seg om til alle kanter

Faste uttrykk

  • frynsete i kanten
    moralsk tvilsom, ikke helt hederlig
  • ha skarpe kanter
    være vanskelig å omgås
  • komme på kant med
    bli uforlikt med
  • på en kant
    (lett) beruset
  • på kanten
    på grensen til det en kan godta eller akseptere
    • en virksomhet som er på kanten av det lovlige;
    • personangrepet er på kanten

kiming, kimming

substantiv hankjønn eller hunkjønn

Opphav

fra lavtysk ‘rand’

Betydning og bruk

gullrand

substantiv hankjønn eller hunkjønn

Betydning og bruk

rand eller stripe av gull

øyebryn, øyenbryn

substantiv intetkjønn

Opphav

av øye- og bryn

Betydning og bruk

hårkledd rand over øyet
Eksempel
  • markerte, mørke øyebryn

Faste uttrykk

  • heve øyebrynene
    vise kritisk forbauselse

bard, barde

substantiv hankjønn

Betydning og bruk

fettrand

substantiv hankjønn eller hunkjønn

Betydning og bruk

rand med fett

sørgerand

substantiv hankjønn eller hunkjønn

Betydning og bruk

  1. svart rand på brev, visittkort, rundt annonse, avisartikkel og lignende i forbindelse med dødsfall
  2. i overført betydning: skitten rand under negl

skogbryn, skaubryn

substantiv intetkjønn

Betydning og bruk

rand, kant av skog
Eksempel
  • bli borte i skogbrynet

rand 2

substantiv hankjønn

Betydning og bruk

myntenhet i Sør-Afrika
Eksempel
  • 1 rand = 100 cent

Nynorskordboka 42 oppslagsord

kant 1

substantiv hankjønn

Opphav

gjennom gammalfransk cant, italiensk canto ‘hjørne, krok’ og latin ‘hjulring’; frå gresk kanthos

Tyding og bruk

  1. skjeringslinje mellom to sideflater;
    hjørne, spiss
    Døme
    • høvle kanten
  2. ytste del eller rand
    Døme
    • kanten av bordet
  3. smalaste side;
    Døme
    • liggje kant i kant;
    • stå på kant
  4. side, retning
    Døme
    • vere frå den kanten av landet;
    • sjå seg om til alle kantar;
    • eg ventar ikkje noko godt frå den kanten;
    • kva for kant kjem du frå?

Faste uttrykk

  • frynsete i kanten
    moralsk tvilsam, ikkje heilt heiderleg
  • ha skarpe kantar
    vere vanskeleg å omgåast
  • kome på kant med
    bli usamd med;
    kome i motsetnad til
  • på ein kant
    (lett) rusa
  • på kanten
    på grensa til det ein kan godta eller akseptere
    • vere heilt på kanten av det forsvarlege;
    • graffiti som er på kanten

horisont

substantiv hankjønn

Opphav

av latin horizon, genitiv horizontis, av gresk horizon ‘avgrensande’; samanheng med horos

Tyding og bruk

  1. rand der ein ser himmelen møte jorda i det fjerne;
    Døme
    • sola forsvann i horisonten;
    • mørke skyer samlar seg i horisonten
  2. spennvidd av kunnskap, interesser, skjøn og liknande
    Døme
    • lesing av god litteratur utvidar horisonten
  3. i fagmål: storsirkel som blir laga ved skjering mellom eit horisontalplan på observasjonsstaden og himmelkula

Faste uttrykk

  • ha ein snever horisont
    vere sneversynt, trongsynt, lite opplyst

kam

substantiv hankjønn

Opphav

norrønt kambr

Tyding og bruk

  1. reiskap med tindar til å reinse eller kjemme noko med
    Døme
    • frisøren bruker kam og saks
  2. rad av tenner eller tappar på hjul eller aksling;
    jamfør kamaksling
  3. raud hudlapp på hovudet til hønsefuglar;
    jamfør hanekam (1)
  4. langsgåande rand på bein;
    på slakt: midtre ryggstykke
  5. noko som hevar seg opp;
    forhøging

Faste uttrykk

  • raud i kammen
    hissig, sint
  • skjere over éin kam
    døme eller behandle (alle) på same måte;
    ikkje gjere skil på

marg

substantiv hankjønn

Opphav

av latin margo ‘kant, rand, grense’

Tyding og bruk

loddrett rand på ei tekstside
Døme
  • smal marg;
  • skrive merknader i margen

krage 1

substantiv hankjønn

Opphav

frå mellomnorsk kragi ‘halskrage på rustning’; frå lågtysk

Tyding og bruk

  1. laus eller fastsydd kant på klesplagg rundt halsen
  2. Døme
    • stå på preikestolen i kappe og krage
  3. noko som liknar på ein krage (1, 1);

Faste uttrykk

  • ta i kragen
    ta (nokon) i nakken, irettesetje

kvarm

substantiv hankjønn

Opphav

norrønt hvarmr

Tyding og bruk

  1. rand på augelok;
    jamfør augekvarm

rabal

substantiv hankjønn

Opphav

kanskje av (2 og rand (2 og bard

Tyding og bruk

tverrstong (i grue) som skjerding (2 eller kjel (1) heng i

kimming

substantiv hokjønn

Opphav

frå lågtysk ‘rand’

Tyding og bruk

  1. om båtar: overgang mellom side og botn;

jar, jare 1

substantiv hankjønn

Opphav

norrønt jaðarr

Tyding og bruk

  1. kant eller rand, særleg på vevnad eller flatstrikka tøy
  2. opphøgd kant rundt skor i eit tre
  3. smal flate, særleg langs sjø eller elv

gullrand

substantiv hokjønn

Tyding og bruk

rand eller stripe av gull