Avansert søk

11 treff

Bokmålsordboka 5 oppslagsord

argumentasjon

substantiv hankjønn

Uttale

argumentasjoˊn

Opphav

av latin argumentatio

Betydning og bruk

framføring av argumenter;
måte å argumentere;
bevisføring
Eksempel
  • saklig argumentasjon

koherent

adjektiv

Opphav

jamfør koherens

Betydning og bruk

  1. som stemmer overens;
    sammenhengende
    Eksempel
    • koherent argumentasjon
  2. i fysikk: som foregår med samme frekvens
    Eksempel
    • koherente svingninger

koherens

substantiv hankjønn

Opphav

fra latin , av cohaerere ‘henge sammen’

Betydning og bruk

sammenheng, for eksempel i tekst, tale eller argumentasjon

renslig, reinslig

adjektiv

Opphav

av ren

Betydning og bruk

  1. som er, holder seg ren, hygienisk
    Eksempel
    • være renslig;
    • et renslig stell
  2. Eksempel
    • han er renslig i alt han foretar seg;
    • renslig argumentasjon

argumentering

substantiv hankjønn eller hunkjønn

Uttale

argumenteˊring

Betydning og bruk

Nynorskordboka 6 oppslagsord

argumentasjon

substantiv hankjønn

Uttale

argumentasjoˊn

Opphav

av latin argumentatio

Tyding og bruk

framføring av argument;
måte å argumentere
Døme
  • sakleg argumentasjon

brestfeldig

adjektiv

Opphav

av dansk brøstfældig, førsteleddet same opphav som brest

Tyding og bruk

Døme
  • brestfeldig argumentasjon

formal logikk

Tyding og bruk

del av logikken som ligg nær matematikken og som undersøkjer gyldigheita til ein argumentasjon ut frå den reint formale samanhengen mellom ledda i argumentasjonen, til dømes mellom premissar og konklusjon;
Sjå: logikk

logikk

substantiv hankjønn

Opphav

frå gresk , av logos ‘ord, tanke, fornuft’

Tyding og bruk

  1. grein av filosofien som studerer prinsippa for følgjerett tenking
    Døme
    • studere logikk
  2. (evne til) klar, følgjerett tankegang
    Døme
    • det er ein brest i logikken i provføringa hans
  3. regelbunden samanheng
    Døme
    • den indre logikken i naturen

Faste uttrykk

  • formal logikk
    del av logikken som ligg nær matematikken og som undersøkjer gyldigheita til ein argumentasjon ut frå den reint formale samanhengen mellom ledda i argumentasjonen, til dømes mellom premissar og konklusjon

koherens

substantiv hankjønn

Opphav

frå latin , av cohaerere ‘henge saman’

Tyding og bruk

samanheng, til dømes i tekst, tale eller argumentasjon

argumentering

substantiv hokjønn

Uttale

argumenteˊring

Tyding og bruk