Avansert søk

10 treff

Bokmålsordboka 0 oppslagsord

Nynorskordboka 10 oppslagsord

klinge 2

klinga

verb

Opphav

norrønt klingja ‘ringje med klokke’; frå lågtysk

Tyding og bruk

  1. gje klang;
    lyde melodisk
    Døme
    • klokka klang;
    • instrumenta kling i lag
  2. om røyst, lyd: tone eller lyde reint eller klart
    • brukt som adjektiv
      • ein klingande latter
  3. ha ein viss språktone
    Døme
    • klingande hallingmål
  4. høyrast ut som;
    gje inntrykk av
    Døme
    • det kling russisk
  5. lyde særmerkt eller slåande
    Døme
    • eit namn som kling godt

Faste uttrykk

mynt

substantiv hankjønn

Opphav

norrønt mynt, gjennom gammalengelsk og lågtysk; frå latin moneta ‘mynt(verkstad)'

Tyding og bruk

  1. stempla metallstykke som blir brukt til betaling
    Døme
    • samle på myntar;
    • prege mynt
  2. side av ein mynt (1) som viser verdien;
  3. Døme
    • gangbar mynt;
    • betale med klingande mynt;
    • vere fri for mynt;
    • norsk mynt
  4. stad der dei lagar myntar

Faste uttrykk

  • gje att med same mynt
    gje att med dei same midla som blir brukte mot ein sjølv;
    gje svar på tiltale
  • kaste mynt og krone
    avgjere noko ved å kaste eit pengestykke og sjå kva for ei side som blir liggjande opp
  • slå mynt på
    tene på eller ha fordel av noko
    • partiet prøvde å slå mynt på tragedien for å sikre seg fleire veljarar
  • svare med same mynt
    svare med dei same midla som blir brukte mot ein sjølv;
    gje svar på tiltale

klinker

substantiv hankjønn

Opphav

frå lågtysk , opphavleg ‘klingande murstein’

Tyding og bruk

  1. hardbrent tegl;
  2. harde kuler som blir brukte i produksjon av sement;

klirre

klirra

verb

Opphav

frå tysk , lydord

Tyding og bruk

lage ein singlande, klingande lyd
Døme
  • tomflaskene klirra i posen;
  • det klirra i glasa

klokkeklemt

substantiv inkjekjønn

Tyding og bruk

klingande lyd frå klokke (1, 1)

kling 2

interjeksjon

Opphav

lydord

Tyding og bruk

brukt for å herme ein klingande (2 lyd
Døme
  • kling! sa klokka

klengje 3, klenge 3

klengja, klenga

verb

Opphav

av tysk klengen, opphavleg ‘få til å springe ut med ein klingande lyd’

Tyding og bruk

tørke kongler så dei slepper frøa
Døme
  • klengje ut frøet

klingklang

substantiv hankjønn eller inkjekjønn

Opphav

lydord

Tyding og bruk

  1. klingande lyd
  2. velklingande, men innhaldstom musikk, poesi, tale eller liknande

klemt

substantiv inkjekjønn

Opphav

av klemte

Tyding og bruk

klingande lyd
Døme
  • eit klemt med skipsklokka

single 4

singla

verb

Opphav

lydord; samanheng med sangle

Tyding og bruk

  1. gje ein sprø, klingande, ringlande lyd
    Døme
    • det singla av glas som gjekk i golvet;
    • ei bjølle singla
  2. kvinke smått;