Avansert søk

33 treff

Bokmålsordboka 16 oppslagsord

kamerat

substantiv hankjønn

Opphav

gjennom tysk, fransk og italiensk, fra latin camera ‘personer som deler rom’; jamfør kammer

Betydning og bruk

  1. person en har et vennskapelig forhold til;
    Eksempel
    • være gode kamerater;
    • ta det rolig, kamerat!
  2. person en gjør noe sammen med eller har noe felles med
  3. brukt som tiltaleord mellom kommunistiske og sosialistiske partifeller
    Eksempel
    • kamerat Lenin;
    • la oss stå sammen, kamerater!

maskepi

substantiv intetkjønn

Opphav

av lavtysk matschop(ie), opprinnelig ‘kameratskap’, førsteleddet av mat ‘kamerat’ og etterleddet beslektet med -skap

Betydning og bruk

hemmelig forbindelse eller forståelse
Eksempel
  • drive maskepi med noen

kompanjong

substantiv hankjønn

Opphav

fra fransk; jamfør kompani

Betydning og bruk

  1. medeier i et firma
  2. kamerat

lagkamerat

substantiv hankjønn

Betydning og bruk

person på samme (idretts)lag som en selv;
jamfør kamerat (2)
Eksempel
  • de var lagkamerater i Brann

kumpan

substantiv hankjønn

Opphav

norrønt kumpánn; beslektet med kompani

Betydning og bruk

Eksempel
  • de to kumpanene fant på mye rart

kompis

substantiv hankjønn

Opphav

fra svensk; av kompanjong

Betydning og bruk

kamerat, venn
Eksempel
  • de hadde vært kompiser siden barneskolen

tupi 1

substantiv hankjønn

Opphav

fra tupí-guaraní ‘felle, kamerat’

Betydning og bruk

  1. urfolk i Sør-Amerika, særlig Brasil
  2. person som hører til urfolket tupi (1, 1)

kameraderi

substantiv intetkjønn

Opphav

fra fransk; jamfør kamerat

Betydning og bruk

utilbørlig hjelp eller favorisering på grunn av kjennskap eller vennskap;
jamfør klikkevesen

hetære

substantiv hankjønn eller hunkjønn

Opphav

av gresk hetaira ‘kamerat, venninne’

Betydning og bruk

prostituert, ofte kultivert, kvinne i det gamle Aten

bestekamerat

substantiv hankjønn

Betydning og bruk

svært god kamerat (1)

Nynorskordboka 17 oppslagsord

kamerat

substantiv hankjønn

Opphav

gjennom tysk, fransk og italiensk, frå latin camara ‘personar som deler rom’; jamfør kammer

Tyding og bruk

  1. person ein har eit venskapeleg forhold til;
    Døme
    • vere ein god kamerat;
    • vere kamerat med nokon;
    • ta det kuli, kamerat!
  2. person som ein gjer nok saman med eller har noko sams med
  3. brukt som tiltaleord mellom kommunistiske og sosialistiske partifellar
    Døme
    • kamerat Lenin

maskepi

substantiv inkjekjønn

Opphav

av lågtysk matschop(ie), opphavleg ‘kameratskap’, av mat ‘kamerat’ og etterleddet samanheng med ‘-skap’

Tyding og bruk

hemmeleg samband eller forståing
Døme
  • ha maskepi med nokon

kompanjong

substantiv hankjønn

Opphav

frå fransk; jamfør kompani

Tyding og bruk

  1. medeigar i eit firma
  2. kamerat

lagkamerat

substantiv hankjønn

Tyding og bruk

person på same (idretts)lag som ein sjølv;
jamfør kamerat (2)
Døme
  • dei var lagkameratar i Brann

kumpan

substantiv hankjønn

Opphav

norrønt kumpánn; samanheng med kompani

Tyding og bruk

Døme
  • ho mistenkte dei to kumpanane

kompis

substantiv hankjønn

Opphav

frå svensk; av kompanjong

Tyding og bruk

kamerat, ven
Døme
  • vere i lag med gode kompisar

tupi 1

substantiv hankjønn

Opphav

frå tupí-guaraní ‘felle, kamerat’

Tyding og bruk

  1. urfolk i Sør-Amerika, særleg Brasil
  2. person som høyrer til urfolket tupi (1, 1)

kameraderi

substantiv inkjekjønn

Opphav

frå fransk; jamfør kamerat

Tyding og bruk

urettvis hjelp eller favorisering berre på grunn av kjennskap eller venskap;
jamfør klikkevesen

hetære

substantiv hokjønn

Opphav

av gresk hetaira ‘kamerat, veninne’

Tyding og bruk

prostituert, ofte kultivert, kvinne i det gamle Aten

bestekamerat

substantiv hankjønn

Tyding og bruk

svært god kamerat (1)