Avansert søk

4 treff

Nynorskordboka 4 oppslagsord

topp-punkt, toppunkt

substantiv inkjekjønn

Tyding og bruk

  1. i matematikk: punkt der dei to beina i ein vinkel møtest
    Døme
    • toppvinklar har sams topp-punkt
  2. høgaste punkt;
    høgaste grad

klimaks

substantiv inkjekjønn

Opphav

frå gresk ‘stige, trapp’; samanheng med klima

Tyding og bruk

toppunkt på eit forløp med stigande intensitet;
Døme
  • nå klimaks;
  • klimaks i boka

toppvinkel

substantiv hankjønn

Tyding og bruk

i matematikk: kvar av to motståande like store vinklar med felles toppunkt, laga ved at to rette linjer skjer kvarandre

periferivinkel

substantiv hankjønn

Tyding og bruk

vinkel (1) med toppunkt på ei sirkellinje