tyngsel
substantiv hankjønn
tyngsle
substantiv hokjønn
Opphav
norrønt þyngsl f og nTyding og bruk
- slappleik, trøyttleik
Døme
- få slik tyngsel i el. over seg;
- tyngsla kom sigande over han så han sovna
- tung hug, mismot
Døme
- det kom slik tyngsel over han