Avansert søk

11 treff

Bokmålsordboka 5 oppslagsord

klimaks

substantiv intetkjønn

Opphav

fra gresk ‘stige, trapp’; beslektet med klima

Betydning og bruk

toppunkt på et forløp med stigende intensitet;
Eksempel
  • konflikten nådde i går et foreløpig klimaks;
  • dramaet når sitt klimaks i siste akt

klimakterium

substantiv intetkjønn

Opphav

fra latin, av gresk klimakter ‘trinn’; jamfør klimaks

Betydning og bruk

periode hos kvinnen da menstruasjonen slutter;

klimakterisk

adjektiv

Opphav

av gresk klimakter ‘steg’; jamfør klimakterium og klimaks

Betydning og bruk

som gjelder klimakteriet

antiklimaks

substantiv hankjønn eller intetkjønn

Opphav

fra gresk ‘motsatt av høydepunkt’; av anti- og klimaks

Betydning og bruk

  1. Eksempel
    • finalen ble et antiklimaks
  2. retorisk figur (8): ordning av ord fra sterkere til svakere uttrykk;
    for eksempel i høy moral, stor innsats og ingen resultater

høydepunkt, høgdepunkt

substantiv intetkjønn

Betydning og bruk

klimaks i et forløp
Eksempel
  • festen nådde sitt høydepunkt da sjampanjen ble servert

Nynorskordboka 6 oppslagsord

klimaks

substantiv inkjekjønn

Opphav

frå gresk ‘stige, trapp’; samanheng med klima

Tyding og bruk

toppunkt på eit forløp med stigande intensitet;
Døme
  • nå klimaks;
  • klimaks i boka

klimakterium

substantiv inkjekjønn

Opphav

frå nylatin, av gresk klimakter ‘trinn’; jamfør klimaks

Tyding og bruk

periode hos kvinna da menstruasjonen sluttar for godt;

klimakterisk

adjektiv

Opphav

av gresk klimakter ‘steg’; jamfør klimakterium og klimaks

Tyding og bruk

som gjeld klimakteriet

antiklimaks

substantiv hankjønn eller inkjekjønn

Opphav

frå gresk ‘motsett av høgdepunkt’; av anti- og klimaks

Tyding og bruk

  1. Døme
    • finalen vart eit antiklimaks
  2. retorisk figur (8): ordning av ord frå sterkare til svakare uttrykk;
    til dømes i høg moral, stor innsats og ingen resultat

høgdepunkt

substantiv inkjekjønn

Tyding og bruk

klimaks i eit forløp
Døme
  • nå sitt høgdepunkt;
  • høgdepunktet i framstillinga

fullnad

substantiv hankjønn

Opphav

norrønt fullnaðr

Tyding og bruk

  1. det som trengst;
    stor nok mengd;
    rikeleg mengd, overflod, fylle
    Døme
    • ha, få fullnad (av noko);
    • til fullnad(s)nok; heilt ut;
    • få att til fullnads
    • som adverb: fullt ut
      • det er fullnad nok
  2. høgaste punkt, klimaks
    Døme
    • nå sin fullnad
  3. Døme
    • gjere fullnad (for seg)fylle oppgåva si