Avansert søk

109 treff

Bokmålsordboka 53 oppslagsord

malay

substantiv hankjønn

Betydning og bruk

person som hører til en folkegruppe som taler malayisk (1

mandsju 1

substantiv hankjønn

Betydning og bruk

person fra en folkegruppe i Mandsjuria i den nordøstre delen av Kina

zulu 1

substantiv hankjønn

Uttale

suˊlu

Opphav

fra zulu

Betydning og bruk

person som hører til en folkegruppe i Sør-Afrika

nasjonal minoritet

Betydning og bruk

folkegruppe med lang historisk tilknytning til et land som staten har forpliktet seg til å støtte i arbeidet med å ta vare på tradisjon, religion, kultur og språk;
Eksempel
  • nasjonale minoriteter i Norge er jøder, romanifolk/tatere, rom, kvener og skogfinner

minoritet

substantiv hankjønn

Opphav

gjennom tysk, fra middelalderlatin minoritas; av latin minor ‘mindre’

Betydning og bruk

  1. Eksempel
    • være i minoritet
  2. gruppe som utgjør et mindretall av folket i et land
    Eksempel
    • etniske minoriteter;
    • den kurdiske minoriteten i Tyrkia

Faste uttrykk

  • nasjonal minoritet
    folkegruppe med lang historisk tilknytning til et land som staten har forpliktet seg til å støtte i arbeidet med å ta vare på tradisjon, religion, kultur og språk
    • nasjonale minoriteter i Norge er jøder, romanifolk/tatere, rom, kvener og skogfinner

kosakk

substantiv hankjønn

Opphav

gjennom russisk; fra tyrkisk ‘eventyrer’

Betydning og bruk

  1. medlem av folkegruppe i det gamle Russland og Polen som levde i militært organiserte samfunn
  2. før: kavalerist som var kosakk (1)

kurder

substantiv hankjønn

Betydning og bruk

person fra folkegruppe opprinnelig fra fjellandskapet Kurdistan, i grenseområdet mellom Tyrkia, Syria, Iran og Irak
Eksempel
  • en irakisk kurder;
  • flere av kurderne ønsker seg en egen kurdisk stat

krimtatar

substantiv hankjønn

Betydning og bruk

person som hører til en tyrkisktalende folkegruppe på Krim

hazara

substantiv hankjønn

Betydning og bruk

person som hører til en folkegruppe med tilhold hovedsakelig i Afghanistan

uigur

substantiv hankjønn

Opphav

fra tyrkisk

Betydning og bruk

person som hører til en folkegruppe av tyrkisk avstamning i det nordvestlige Kina, Kasakhstan og Usbekistan

Nynorskordboka 56 oppslagsord

nomade

substantiv hankjønn

Opphav

frå gresk ‘person som lèt krøtera beite’

Tyding og bruk

  1. person som høyrer til ei folkegruppe som ikkje har fast bustad, men flyttar omkring med dyreflokken sin eller driv jakt
  2. omflakkande person
    Døme
    • ein moderne nomade som tek med seg jobben frå land til land

mandsju 1

substantiv hankjønn

Tyding og bruk

person frå ei folkegruppe i Mandsjuria i den nordøstre delen av Kina

malay

substantiv hankjønn

Tyding og bruk

person som høyrer til ei folkegruppe som snakkar malayisk (1

zulu 1

substantiv hankjønn

Uttale

suˊlu

Opphav

frå zulu

Tyding og bruk

person som høyrer til ei folkegruppe i Natal i Sør-Afrika

nasjonal minoritet

Tyding og bruk

folkegruppe med lang historisk tilknyting til eit land som staten har forplikta seg til å stø i arbeidet med å ta vare på tradisjon, religion, kultur og språk;
Sjå: minoritet
Døme
  • nasjonale minoritetar i Noreg er jødar, romanifolk/taterar, romar, kvener og skogfinnar

minoritet

substantiv hankjønn

Opphav

gjennom tysk, frå mellomalderlatin minoritas; av latin minor ‘mindre’

Tyding og bruk

  1. Døme
    • vere i minoritet
  2. gruppe som utgjer eit mindretal av folket i eit land
    Døme
    • etniske minoritetar;
    • den kurdiske minoriteten i Tyrkia

Faste uttrykk

  • nasjonal minoritet
    folkegruppe med lang historisk tilknyting til eit land som staten har forplikta seg til å stø i arbeidet med å ta vare på tradisjon, religion, kultur og språk
    • nasjonale minoritetar i Noreg er jødar, romanifolk/taterar, romar, kvener og skogfinnar

kosakk

substantiv hankjønn

Opphav

gjennom russisk; frå tyrkisk ‘eventyrar’

Tyding og bruk

  1. medlem av opphavleg ikkje-slavisk folkegruppe i det gamle Russland og Polen som seinare levde i militært organiserte samfunn
  2. før: kavalerist som var kosakk (1)

kurdar

substantiv hankjønn

Tyding og bruk

person frå folkegruppe frå fjellandskapet Kurdistan, som ligg i grenseområdet mellom Tyrkia, Irak, Iran og Syria
Døme
  • ein syrisk kurdar;
  • mange kurdarar vil ha ein eigen kurdisk stat

kultur

substantiv hankjønn

Opphav

av latin cultura, av colere ‘dyrke’

Tyding og bruk

  1. levevis og førestillingsverd for ei bestemt folkegruppe på eit bestemt tidspunkt;
    Døme
    • bli kjend med framande kulturar;
    • materiell kultur;
    • amerikansk kultur
  2. menneskeleg framferd som uttrykk for miljø, oppseding og utdanning;
    Døme
    • ein mann med kultur;
    • kunst og kultur er viktig for menneska;
    • motsetninga mellom kultur og natur
  3. haldningar, verdiar og normer som rår hos ei viss gruppe menneske eller i visse samanhengar
    Døme
    • eg møtte ein heit ny kultur i den nye bedriften;
    • dei er kjend for den utagerande kulturen sin
  4. dyrking av jord, skog, planter eller vatn
    Døme
    • leggje land under kultur
  5. reindyrking av organismar eller populasjon av reindyrka organismar;
    væske bakteriar er dyrka i

Faste uttrykk

  • ha/vere kultur for
    ha eller vere aksept for
    • hos oss er det kultur for samarbeid;
    • det var ikkje ein kultur for openheit der

krimtatar

substantiv hankjønn

Tyding og bruk

person som høyrer til ei tyrkisktalande folkegruppe på Krim