Gå til hovudinnhald
Tilgjenge
ordbøkene.no
, Bokmålsordboka og Nynorskordboka
Bokmålsordboka og Nynorskordboka
NN
Nettsidespråk,
, Display language
, Мова
Meny
Hjelp
Om ordbøkene
Innstillingar
Kontakt oss
NN
Nettsidespråk,
, Display language
, Мова
Avansert søk
Vanleg søk
Ordbøker
Begge ordbøkene
Bokmålsordboka
Nynorskordboka
Søk
Oppslagsord
Med bøygde former
Fritekstsøk
Ordklasse
alle
verb
substantiv
adjektiv
pronomen
determinativ
adverb
preposisjonar
konjunksjonar
subjunksjonar
interjeksjonar
Nullstill
Listevisning
Søkjehjelp
14 treff
Bokmålsordboka
5
oppslagsord
velar
1
I
substantiv
hankjønn
Vis bøyning
Opphav
av
velar
(
2
II)
Betydning og bruk
i språkvitenskap
: velar språklyd
Artikkelside
velar
2
II
adjektiv
Vis bøyning
Opphav
av
latin
velum
‘seil’
Betydning og bruk
om språklyd: som blir uttalt med baktungeryggen mot ganeseilet
Eksempel
‘g’ og ‘k’ er
velare
språklyder
Artikkelside
strupelyd
substantiv
hankjønn
Vis bøyning
Betydning og bruk
hes, gurglende lyd fra
strupen
(
1
I)
språklyd som dannes i strupen
eller
svelget
;
jamfør
guttural
(
1
I)
og
velar
(
1
I)
Artikkelside
guttural
1
I
substantiv
hankjønn
Vis bøyning
Betydning og bruk
i
språkvitenskap
: guttural lyd
;
velar
(
1
I)
Eksempel
‘k’ og ‘g’ er
gutturaler
Artikkelside
guttural
2
II
adjektiv
Vis bøyning
Opphav
av
latin
guttur
‘strupe, svelg’
Betydning og bruk
som gjelder strupen
Eksempel
stemmen hadde en
guttural
klang
om språklyd: som dannes med tungeryggen mot den bløte ganen
;
velar
(
2
II)
Artikkelside
Nynorskordboka
9
oppslagsord
belar
,
bele
1
I
substantiv
hankjønn
Vis bøying
Tyding og bruk
person som
belar
(
2
II)
til nokon
;
friar
Artikkelside
bele
2
II
bela
verb
kløyvd infinitiv: -a
Vis bøying
Tyding og bruk
fri
(
4
IV
, 1)
Døme
bele til ei kvinne
Artikkelside
bele
3
III
bela
verb
kløyvd infinitiv: -a
Vis bøying
Opphav
norrønt
bila
‘svikte, gje etter, mangle’
Tyding og bruk
ikkje duge
;
slå feil
;
svikte
skorte
(
2
II)
,
vante
(
2
II)
,
mangle
(
1
I)
Døme
det belar inkje her
Artikkelside
friar
substantiv
hankjønn
Vis bøying
Opphav
av
fri
(
4
IV)
Tyding og bruk
person som frir
;
belar
Døme
ho hadde mange friarar
Artikkelside
velar
1
I
substantiv
hankjønn
Vis bøying
Opphav
av
velar
(
2
II)
Tyding og bruk
i
språkvitskap
: velar språklyd
Artikkelside
velar
2
II
adjektiv
Vis bøying
Opphav
av
latin
velum
‘segl’
Tyding og bruk
om språklyd: som blir uttala med baktungeryggen mot ganeseglet
Døme
g og k er velare språklydar
Artikkelside
strupelyd
,
strupeljod
substantiv
hankjønn
Vis bøying
Tyding og bruk
hås, gurglande lyd frå
strupen
(
1
I)
språklyd som blir laga i strupen
eller
svelget
;
jamfør
guttural
(
1
I)
og
velar
(
1
I)
Artikkelside
guttural
2
II
adjektiv
Vis bøying
Opphav
av
latin
guttur
‘svelg, strupe’
Tyding og bruk
som gjeld strupen
om språklyd: som blir laga med tungeryggen mot den mjuke ganen
;
velar
(
2
II)
Artikkelside
guttural
1
I
substantiv
hankjønn
Vis bøying
Tyding og bruk
i
språkvitskap
:
guttural
(
2
II
, 2)
lyd
;
velar
(
1
I)
Døme
‘k’ og ‘g’ er gutturalar
Artikkelside