Avansert søk

16 treff

Bokmålsordboka 7 oppslagsord

ballast

substantiv hankjønn

Uttale

balˊlast; balasˊt

Opphav

fra lavtysk , forledd trolig av bar ‘tom’; jamfør last (1

Betydning og bruk

  1. vann eller tunge gjenstander som blir anbrakt i et tomt fartøy for å gi det stabilitet
    Eksempel
    • ta inn ballast
  2. i overført betydning: erfaring, verdier eller kunnskap som kan gi støtte i livet
    Eksempel
    • ha åndelig ballast med seg hjemmefra
  3. vekt (særlig sandsekker) som kastes ut av en ballong for å regulere høyden
  4. underlag på jernbanespor, oftest pukk eller grus;
    Eksempel
    • ballast langs togskinnene

Faste uttrykk

  • gå i ballast
    la fartøyet gå uten last, men med ballast

ballaste

verb

Uttale

balˋlaste; balasˊte

Betydning og bruk

forsyne med ballast (1)
Eksempel
  • skipet ble ballastet

gå i ballast

Betydning og bruk

la fartøyet gå uten last, men med ballast;

akterpigg

substantiv hankjønn

Opphav

av akter og pigg (1

Betydning og bruk

bakerste rom i fartøy
Eksempel
  • fylle ballast i akterpiggen

ballasttank

substantiv hankjønn

Betydning og bruk

på skip: tank, rom, til ballast (1)
Eksempel
  • skipet fikk slagside da en ballasttank ble fylt galt

ballongkurv, ballongkorg

substantiv hankjønn eller hunkjønn

Betydning og bruk

kurv (1, 1) under luftballong for passasjerer, ballast og lignende

ballastjern

substantiv intetkjønn

Betydning og bruk

jernstykke brukt til ballast (1) i skipsfart

Nynorskordboka 9 oppslagsord

ballast

substantiv hankjønn eller hokjønn

Uttale

balˊlast; balasˊt

Opphav

frå lågtysk , føreledd truleg av bar ‘tom’; jamfør last (1

Tyding og bruk

  1. noko tungt (ofte sjøvatn) som blir fylt i eit tomt fartøy så det skal bli støare
    Døme
    • ta inn ballast
  2. i overført tyding: kunnskap, røynsler, karaktereigenskapar som kan gje støtte i livet
    Døme
    • ha nok ballast til å reise ut i verda
  3. noko tungt (særleg sandsekker) til å kaste ut frå ein ballong for å regulere høgda
  4. underlag på jernbanespor, oftast pukk eller grus;
    Døme
    • ballast langs togskinnene

Faste uttrykk

  • gå i ballast
    la fartøyet gå utan last, men med ballast

ballaste

ballasta

verb

Uttale

balˊlaste; balasˊte

Tyding og bruk

fylle med ballast (1)
Døme
  • skipet vart ballasta

balle 2

balla

verb

Opphav

norrønt balla; av ball (1

Tyding og bruk

  1. klemme (saman) i ein ball
    Døme
    • balle kleda saman
  2. vikle (1, sveipe (2), pakke (2, 1) noko rundt noko anna
    Døme
    • balle vara inn i eit papir;
    • balle ullteppet godt kring seg
  3. Døme
    • dei balla det til for seg sjølve

Faste uttrykk

  • balle på seg
    vekse, auke, stige
    • problema berre balla på seg

gå i ballast

Tyding og bruk

la fartøyet gå utan last, men med ballast;
Sjå: ballast

akterpigg

substantiv hankjønn

Opphav

av akter og pigg (1

Tyding og bruk

bakarste rom i fartøy
Døme
  • fylle ballast i akterpiggen

seglestein, siglestein

substantiv hankjønn

Tyding og bruk

stein til ballast i botnen på ein båt

ballongkorg

substantiv hokjønn

Tyding og bruk

korg (1) under ein luftballong for passasjerar, ballast og liknande

ballasttank

substantiv hankjønn

Tyding og bruk

på skip: tank, rom, til ballast (1)
Døme
  • skipet fekk slagside da ein ballasttank vart fylt feil

ballastjern, ballastjarn

substantiv inkjekjønn

Tyding og bruk

jernstykke brukt til ballast (1) i skipsfart