Gå til hovudinnhald
Tilgjenge
ordbøkene.no
, Bokmålsordboka og Nynorskordboka
Bokmålsordboka og Nynorskordboka
NN
Nettsidespråk,
, Display language
, Мова
Meny
Hjelp
Om ordbøkene
Innstillingar
Kontakt oss
NN
Nettsidespråk,
, Display language
, Мова
Avansert søk
Vanleg søk
Ordbøker
Begge ordbøkene
Bokmålsordboka
Nynorskordboka
Søk
Oppslagsord
Med bøygde former
Fritekstsøk
Ordklasse
alle
verb
substantiv
adjektiv
pronomen
determinativ
adverb
preposisjonar
konjunksjonar
subjunksjonar
interjeksjonar
Nullstill
Listevisning
Søkjehjelp
8 treff
Bokmålsordboka
4
oppslagsord
koloratur
substantiv
hankjønn
Vis bøyning
Opphav
fra
italiensk
‘farging’
Betydning og bruk
utsmykning av en melodi (særlig en arie i opera) med triller og raske skifter
Artikkelside
air
substantiv
hankjønn
Vis bøyning
Uttale
æˊr
Opphav
gjennom
fransk
air
‘luft; utseende, vesen’
,
fra
gresk
aer
‘luft’
;
beslektet
med
arie
Betydning og bruk
mine
(
1
I)
,
holdning
(2)
;
stemning
(2)
;
preg
Eksempel
en air av gammel storhet
rolig, melodiøs suitesats i
barokkmusikk
;
jamfør
suite
(2)
Artikkelside
arietta
substantiv
hankjønn
Vis bøyning
Uttale
arietˊta
Opphav
av
italiensk
diminutiv
av
arie
Betydning og bruk
liten
arie
Artikkelside
arie
substantiv
hankjønn
Vis bøyning
Opphav
gjennom
italiensk
aria
‘luft, utseende, arie’
,
fra
gresk
aer
‘luft’
;
beslektet
med
air
Betydning og bruk
sangstykke for solostemme med tonefølge fra orkester, særlig i opera
Artikkelside
Nynorskordboka
4
oppslagsord
koloratur
substantiv
hankjønn
Vis bøying
Opphav
frå
italiensk
‘farging’
Tyding og bruk
pryding av ein melodi (særleg ein arie i opera) med triller og raske skiftingar
Artikkelside
arietta
substantiv
hankjønn
Vis bøying
Uttale
arietˊta
Opphav
av
italiensk
diminutiv
av
arie
Tyding og bruk
liten
arie
Artikkelside
arie
substantiv
hankjønn
Vis bøying
Opphav
gjennom
italiensk
aria
‘luft, utsjånad, arie’
,
frå
gresk
aer
‘luft’
;
samanheng
med
air
Tyding og bruk
songstykke for solorøyst med tonefølgje frå orkester, særleg i opera
Artikkelside
air
substantiv
hankjønn
Vis bøying
Uttale
æˊr
Opphav
gjennom
fransk
air
‘luft; utsjånad, vesen’
,
frå
gresk
aer
‘luft’
;
samanheng
med
arie
Tyding og bruk
mine
(
1
I)
,
haldning
(2)
;
stemning
(
2
II
, 2)
;
preg
Døme
ein air av intellektualitet
roleg melodiøs suitesats i
barokkmusikk
;
jamfør
suite
Artikkelside