Nynorskordboka
arie
substantiv hankjønn
| eintal | fleirtal | ||
|---|---|---|---|
| ubunden form | bunden form | ubunden form | bunden form |
| ein arie | arien | ariar | ariane |
Opphav
gjennom italiensk aria ‘luft, utsjånad, arie’, frå gresk aer ‘luft’; samanheng med airTyding og bruk
songstykke for solorøyst med tonefølgje frå orkester, særleg i opera