Avansert søk

23 treff

Bokmålsordboka 13 oppslagsord

stank

substantiv hankjønn

Opphav

lavtysk; av stinke

Betydning og bruk

sterk, vond lukt
Eksempel
  • stank av råtnende kjøtt

stanke 1

verb

Betydning og bruk

lukte vondt, stinke

stanke 2

verb

Opphav

norrønt stanka; beslektet med stønne

Betydning og bruk

Eksempel
  • stanke og bære seg

brom 1

substantiv intetkjønn

Opphav

av gresk bromos ‘stank’

Betydning og bruk

kjemisk symbol Br

odør

substantiv hankjønn

Opphav

gjennom fransk; fra latin

Betydning og bruk

Eksempel
  • de kjente en svak odør av søppel

tev

substantiv hankjønn

Opphav

norrønt þefr

Betydning og bruk

  1. Eksempel
    • kjenne teven av noe(n) i nakkenha noe(n) like bak seg
  2. særlig om vilt: teft, vær (3, 4)
    Eksempel
    • teven av et dyr
  3. vond lukt, stank
    Eksempel
    • en stram, råtten tev

stinke

verb

Opphav

fra lavtysk

Betydning og bruk

gi fra seg stank, lukte vondt
  • virke motbydelig
    • selvros stinker

stinkbombe

substantiv hankjønn eller hunkjønn

Betydning og bruk

(liten) bombe, beholder som sprer stank når den eksploderer eller knuses

stanksopp

substantiv hankjønn

Opphav

av stank

Betydning og bruk

snek

substantiv hankjønn

Opphav

norrønt snykr

Betydning og bruk

  1. skarp lukt, stank

Nynorskordboka 10 oppslagsord

stank

substantiv hankjønn

Opphav

lågtysk; av stinke

Tyding og bruk

sterk, vond lukt;
ill tev
Døme
  • kjenne stanken frå kloakken

stanke 1

stanka

verb

Tyding og bruk

lukte vondt;

stanke 2

stanka

verb

Opphav

norrønt stanka; samanheng med stynje

Tyding og bruk

puste tungt;

brom 1

substantiv inkjekjønn

Opphav

av gresk bromos ‘stank, tev’

Tyding og bruk

kjemisk symbol Br

odør

substantiv hankjønn

Opphav

gjennom fransk; frå latin

Tyding og bruk

Døme
  • det låg ein odør av roten fisk i lufta

gys 1

substantiv hankjønn

Opphav

av gyse (1

Tyding og bruk

  1. luftstraum, gust

tev

substantiv hankjønn

Opphav

norrønt þefr ‘tev, smak’

Tyding og bruk

  1. pust (1, ande(drag)
    Døme
    • dra, halde, miste teven;
    • ta teven frå nokon;
    • kjenne teven av noko(n) i nakken
  2. vêr, teft (av vilt)
    Døme
    • få teven av byttetsnuse opp, kome på spor av
  3. (vond) lukt, stank
    Døme
    • illtev;
    • råtev;
    • ein stram, roten tev

stinke

stinka

verb

Opphav

frå lågtysk

Tyding og bruk

  1. gje frå seg stank;
    lukte vondt;
    • stinke av sterk parfyme
  2. verke motbydeleg
    • sjølvros stinkar

fnugg

substantiv inkjekjønn

Opphav

frå dansk, jamfør norrønt fnykr ‘stank’; svensk fnyk ‘støvkorn’ og fnokk

Tyding og bruk

  1. liten, lett partikkel;
  2. Døme
    • ikkje fnugg av sanning

dunst

substantiv hankjønn eller hokjønn

Opphav

frå lågtysk; samanheng med dust (1

Tyding og bruk

  1. lukt, stank, eim
    Døme
    • dunst av våte klede;
    • dunst av klor
  2. i overført tyding: snev
    Døme
    • ein liten dunst av truverd;
    • ein dunst av noko som har vore