Avansert søk

9 treff

Bokmålsordboka 4 oppslagsord

nyfallen

adjektiv

Betydning og bruk

som nylig har falt;
jamfør fallen (1)
Eksempel
  • nyfallen snø

fallen

adjektiv

Opphav

av falle (2

Betydning og bruk

  1. som har falt (ned, bort eller lignende)
  2. som har brutt moralske normer
    Eksempel
    • en fallen engel
  3. brukt som etterledd i sammensetninger: som er slik av skapning, vekst eller utseende som førsteleddet sier
  4. brukt som substantiv: død (2, 1)
    Eksempel
    • falne og sårede

håndfallen, handfallen

adjektiv

Opphav

av hånd og fallen med opprinnelig betydning ‘som rådløs lar hendene falle’

Betydning og bruk

Eksempel
  • bli stående håndfallen

einherje

substantiv hankjønn

Opphav

norrønt einheri, flertall einherjar, opprinnelig ‘de som hører til samme hær’

Betydning og bruk

i norrøn mytologi: fallen kriger som er kommet til Valhall

Nynorskordboka 5 oppslagsord

nysnø

substantiv hankjønn

Opphav

av ny (2

Tyding og bruk

snø som nyleg er fallen
Døme
  • det kom ti centimeter nysnø i natt

fallen

adjektiv

Tyding og bruk

  1. som har falle (ned, bort eller liknande)
  2. som har falle i synd;
    som har brote moralske normer
    Døme
    • ein fallen engel
  3. brukt som etterledd i samansetjingar: som er slik av skap, vokster eller utsjånad som førsteleddet seier
  4. Døme
    • han er vel fallen til arbeidet
  5. brukt som substantiv: daud (1)
    Døme
    • dei falne i krigen

cirkumfleks, sirkumfleks

substantiv hankjønn

Uttale

sirkumflekˊs

Opphav

av latin (accentus) circumflexus ‘ombøygd (aksent)'

Tyding og bruk

  1. diakritisk teikn brukt for å syne at ein lyd er fallen bort, til dømes i fôr for eldre foder;
  2. i språkvitskap: særskilt (oftast langdrege eller modulert) tonem i ei staving, særleg i ord som har hatt vokalbortfall, til dømes kast for kaste (infinitiv), i visse trønderske og nordnorske dialektar

handfallen

adjektiv

Opphav

av hand og fallen med opphavleg tyding ‘som rådlaus lèt hendene falle’

Tyding og bruk

Døme
  • stå handfallen

einherje

substantiv hankjønn

Opphav

norrønt einheri, fleirtal einherjar, opphavleg ‘dei som høyrer til same hær’

Tyding og bruk

i norrøn mytologi: fallen krigar som er komen til Valhall