Avansert søk

Eitt treff

Nynorskordboka 12 oppslagsord

fasong

substantiv hankjønn

Opphav

gjennom fransk; frå latin factio ‘handling’ av facere ‘gjere’

Tyding og bruk

  1. Døme
    • fasongen på vasen;
    • kjolen har fin fasong;
    • steinhellene er ulike i storleik og fasong

Faste uttrykk

  • få fasong på
    få skikk, orden, system på

kulegrill

substantiv hankjønn

Tyding og bruk

grill (2) med fasong som ei kule

maksel

substantiv hankjønn

Opphav

frå lågtysk; jamfør make (2

Tyding og bruk

fasong, form;
mal, modell, mønster
Døme
  • det er god maksel på den skeia;
  • arbeide etter maksel

leggjevatn, leggevatn

substantiv inkjekjønn

Tyding og bruk

væske til å leggje håret i fasong med

kroppsfasong

substantiv hankjønn

Tyding og bruk

fasong på ein kropp

få fasong på

Tyding og bruk

få skikk, orden, system på;
Sjå: fasong

fasongsydd

adjektiv

Tyding og bruk

sydd i ein fasong (1) som skal passe til kropp(sdel) eller gjenstand
Døme
  • skjorta har fasongsydde ermer

ål 6

substantiv hankjønn

Opphav

jamfør lågtysk Fisch ‘fisk’ av fransk fiche ‘merke’; truleg av ål (1 på grunn av opphavleg fasong på merket

Tyding og bruk

i kortspel: spelemerke, sjetong

timeglasfasong

substantiv hankjønn

Tyding og bruk

fasong, form som eit timeglas;
smal på midten og vid oppe og nede

pølse

substantiv hokjønn

Opphav

jamfør islandsk pylsa

Tyding og bruk

  1. matrett av finhakka kjøtblanding, innmat eller liknande, stappa i dyretarm eller syntetisk etterlikning av dyretarm
    Døme
    • pølser kan kokast, steikast, røykjast og spekast;
    • varme pølser
  2. noko som liknar på ei pølse (1) i fasong

Faste uttrykk

  • pølse i slaktetida
    ein bagatell i den store samanhengen
  • rosina i pølsa
    i overført tyding: høgdepunktet;
    det beste (som kjem til sist)