Avansert søk

Eitt treff

Nynorskordboka 7 oppslagsord

dynamitt

substantiv hankjønn

Opphav

av gresk dynamis ‘kraft’; laga av den svenske oppfinnaren Alfred Nobel

Tyding og bruk

  1. sprengstoff av mellom anna nitroglyserol
    Døme
    • sprengje vekk steinane med dynamitt
  2. i overført tyding: noko som har kraft og kan gje sterk effekt
    Døme
    • saman er vi dynamitt;
    • saka er politisk dynamitt

-itt 1

substantiv hankjønn

Opphav

av latin -ita, -ites; av gresk -ites, ‘som høyrer til, vedkjem’

Tyding og bruk

  1. suffiks brukt til å lage personnemning som nemner opphav (på ein stad, i eit land), tilhøve (til ei rørsle og liknande);
  2. suffiks brukt til å forme namn på mineral og fossil;
  3. suffiks brukt i namn på visse insekt;
    i ord som termitt (2
  4. suffiks brukt i namn på visse salt og esterar;
    i ord som nitritt
  5. suffiks brukt i namn på eksplosiv;
    i ord som dynamitt
  6. suffiks i namn på ymse andre stoff;
    i ord som bakelitt og ebonitt
  7. suffiks brukt i namn på blomstrar;
    i ord som margeritt

dynamittladning

substantiv hankjønn eller hokjønn

Tyding og bruk

mengd av sprengstoffet dynamitt (1) som blir detonert på éin gong
Døme
  • sprengje ein stein ved hjelp av ei dynamittladning;
  • dynamittladninga gjekk av ved eit uhell

dynamittbombe

substantiv hokjønn

Tyding og bruk

bombe (1, 1) der dynamitt (1) er brukt som sprengstoff
Døme
  • politiet fann ei heimelaga dynamittbombe

dynamittpatron

substantiv hokjønn

Tyding og bruk

patronforma pakke med dynamitt (1);
Døme
  • fyre av ei dynamittpatron

dynamittgubbe

substantiv hankjønn

Tyding og bruk

patronforma pakke med dynamitt (1);
Døme
  • detonere ein dynamittgubbe

borehol, borehòl

substantiv inkjekjønn

Tyding og bruk

hol, brønn (2) som er bora til dømes i stein, jord og liknande
Døme
  • fylle borehola med dynamitt