Avansert søk

Eitt treff

Nynorskordboka 22 oppslagsord

bindemiddel

substantiv inkjekjønn

Tyding og bruk

stoff (til dømes lim eller sement) til å binde, feste eller halde noko saman med

brikett

substantiv hankjønn

Opphav

av fransk brique ‘murstein’, opphavleg germansk; same opphav som brikke

Tyding og bruk

mindre stykke av samanpressa materiale (som er opphakka eller findelt og tilsett bindemiddel på førehand)

plastlakk

substantiv hankjønn

Tyding og bruk

lakk med plast som bindemiddel

oljegrus

substantiv hankjønn

Tyding og bruk

blanding av grus, olje og bindemiddel som blir brukt til vegdekke

mørtel

substantiv hankjønn

Opphav

frå tysk; same opphav som morter

Tyding og bruk

blanding av sement eller kalk og vatn og sand, brukt til bindemiddel i mur og til murpuss

kalkmørtel

substantiv hankjønn

Tyding og bruk

mørtel med kalk som bindemiddel;
til skilnad frå sementmørtel

mure 2

mura

verb
kløyvd infinitiv: -a

Opphav

norrønt múra; av mur

Tyding og bruk

setje opp ein mur eller ein bygning av murstein og med bindemiddel i fugene
Døme
  • mure eit hus;
  • mure igjen ei døropning;
  • mure opp eit kontorbygg

Faste uttrykk

  • mure seg inne
    isolere seg frå omverda

klister

substantiv inkjekjønn

Opphav

frå lågtysk; samanheng med kline

Tyding og bruk

  1. bindemiddel av stive
    Døme
    • fange fluger i klister
  2. seig skismurning
    Døme
    • smørje ski med klister

Faste uttrykk

  • sitje i klisteret
    vere fanga;
    vere i ein svært ugunstig posisjon
    • dei gjorde noko ulovleg, og no sit dei i klisteret

lim

substantiv inkjekjønn

Opphav

norrønt lím ‘bindemiddel, kalk’; frå latin ‘slam’

Tyding og bruk

kleimete stoff som klistrar eller bind saman stykke av papir, tre, metall og anna

kitt

substantiv inkjekjønn

Opphav

av tysk Kitt; samanheng med kvae

Tyding og bruk

seig masse som hardnar i luft, og som blir brukt til bindemiddel, tetting av fuger og liknande
Døme
  • kittet på det gamle vindauget hadde falle av