vaktar
substantiv hankjønn
Opphav
av vakteTyding og bruk
person som vaktar;
person som held vakt, har tilsyn med eller passar på noko eller nokon;
person som har til yrke å vakte;
Døme
- ho er vaktar i ein dyrehage;
- dei opptrer som vaktarar for god moral
- som etterledd i ord som
- fangevaktar
- fyrvaktar
- skogvaktar