Avansert søk

Eitt treff

Nynorskordboka 22 oppslagsord

tørn 1

substantiv hankjønn

Opphav

engelsk turn, samanheng med tur (1; turn og turnere

Tyding og bruk

  1. omgang, tur i arbeid som fleire skal gjere;
    Døme
    • rortørn;
    • ha fire timars tørn
    • del av felles arbeid eller oppgåve;
      tak (2
      • alle tok sin tørn på dugnaden
  2. Døme
    • vi hadde ein strid (el. hard) tørn i skogen i dag

turnparti

substantiv inkjekjønn

Tyding og bruk

gruppe som får undervisning i turn

turning

substantiv hokjønn

Tyding og bruk

turndrakt

substantiv hokjønn

Tyding og bruk

lett drakt til turn

turnar

substantiv hankjønn

Tyding og bruk

person som driv med turn

turnapparat

substantiv inkjekjønn

Tyding og bruk

apparat brukt til øvingar i turn

tournedos

substantiv hankjønn

Uttale

turn(e)dåˊ

Opphav

fransk av tourner ‘vende’ og dos ‘rygg’

Tyding og bruk

liten biff, steikt raskt på begge sider

tigersprang

substantiv inkjekjønn

Tyding og bruk

  1. raskt og langt sprang (slik ein tiger kan gjere)
  2. i turn: langt sprang der ein kjem ned på hendene og hovudet, rullar rundt og opp i ståande stilling
    Døme
    • gjere, ta eit tigersprang

springbrett

substantiv inkjekjønn

Tyding og bruk

  1. i gymnastikk, turn: fjørande brett (2 til å satse på
    • springbrett og bukk
  2. i overført tyding: godt utgangspunkt
    • stillinga er eit springbrett i karrieren vidare

rundtørn

substantiv inkjekjønn

Opphav

engelsk round turn; av tørn (2

Tyding og bruk

enkel omgang;
tørn (2, 2) med tau, trosse og liknande rundt ein påle eller liknande