Avansert søk

Eitt treff

Nynorskordboka 40 oppslagsord

klinge 2

klinga

verb

Opphav

norrønt klingja ‘ringje med klokke’; frå lågtysk

Tyding og bruk

  1. gje klang;
    lyde melodisk
    Døme
    • klokka klang;
    • instrumenta kling i lag
  2. om røyst, lyd: tone eller lyde reint eller klart
    • brukt som adjektiv
      • ein klingande latter
  3. ha ein viss språktone
    Døme
    • klingande hallingmål
  4. høyrast ut som;
    gje inntrykk av
    Døme
    • det kling russisk
  5. lyde særmerkt eller slåande
    Døme
    • eit namn som kling godt

Faste uttrykk

kurre 3

kurra

verb

Opphav

norrønt kurra, lydord

Tyding og bruk

  1. lage låg, gurglande lyd som duer og orrfuglar gjer
  2. snakke med mjuk og innsmigrande stemme
    Døme
    • kjærestane kurra til kvarandre
    1. brukt som adjektiv
      • ho hadde ei kurrande latter

latterbrøl

substantiv inkjekjønn

Tyding og bruk

støyande utbrot av latter

latteranfall

substantiv inkjekjønn

Tyding og bruk

anfall av latter

latterbølgje, latterbylgje, latterbølge

substantiv hokjønn

Tyding og bruk

bølgjande latter frå mange menneske

le nokon ut

Tyding og bruk

gjere nokon til latter;
Sjå: le
Døme
  • han er ein meister i å le folk ut

gjere seg til latter

Tyding og bruk

dumme seg ut;
Sjå: latter

lattermild

adjektiv

Opphav

opphavleg ‘gjevmild med latter’

Tyding og bruk

som har lett for å le;

latterutbrot, latterutbrott

substantiv inkjekjønn

Tyding og bruk

utbrot (4) av latter

latterkrampe

substantiv hankjønn

Tyding og bruk

latter som er vanskeleg å stoppe
Døme
  • få latterkrampe