Gå til hovudinnhald
Tilgjenge
ordbøkene.no
, Bokmålsordboka og Nynorskordboka
Bokmålsordboka og Nynorskordboka
NN
Nettsidespråk,
, Display language
, Мова
Meny
Hjelp
Om ordbøkene
Innstillingar
Kontakt oss
NN
Nettsidespråk,
, Display language
, Мова
Avansert søk
Vanleg søk
Ordbøker
Begge ordbøkene
Bokmålsordboka
Nynorskordboka
Søk
Oppslagsord
Med bøygde former
Fritekstsøk
Ordklasse
alle
verb
substantiv
adjektiv
pronomen
determinativ
adverb
preposisjonar
konjunksjonar
subjunksjonar
interjeksjonar
Nullstill
Listevisning
Søkjehjelp
Eitt treff
Nynorskordboka
3
oppslagsord
ank
substantiv
hankjønn
Vis bøying
Opphav
same opphav som
anke
(
1
I)
Tyding og bruk
støn
,
sukk
(
1
I)
,
klage
(
1
I
, 1)
uro
(5)
,
otte
(
2
II
, 2)
Døme
ha ank for noko
Artikkelside
anke
1
I
substantiv
hankjønn
Vis bøying
Opphav
av
anke
(
2
II)
Tyding og bruk
klage
(
1
I
, 2)
,
klagemål
,
motlegg
Døme
ein anke mot nokon
i
jus
: krav om at dom
eller
avgjerd skal inn for ein høgare instans
;
appell
(3)
Døme
retten godtok anken
Artikkelside
anke
2
II
anka
verb
Vis bøying
Opphav
truleg samangliding av
lågtysk
anken
og
norrønt
aumka
;
samanheng
med
ynke
Tyding og bruk
vere uroleg, ottefull (for)
;
ottast
angre, trege (på noko)
klage
(
2
II
, 2)
i
jus
: krevje (ein dom, ei avgjerd) inn for høgare rettsinstans til overprøving
;
appellere
(3)
Døme
anke over straffeutmålinga
;
anke dommen i tingretten til lagmannsretten
Faste uttrykk
anke seg
jamre seg
liggje og anke seg i søvne
Artikkelside