Avansert søk

298 treff

Bokmålsordboka 152 oppslagsord

ikke skue hunden på hårene

Betydning og bruk

ikke dømme noen etter det ytre;
Se: hund, hår

gå i hundene

Betydning og bruk

gå til grunne, forkomme;
Se: hund

hundeeier

substantiv hankjønn

Betydning og bruk

person som eier en hund

hundefører

substantiv hankjønn

Betydning og bruk

  1. person som fører en spesialtrent hund
    Eksempel
    • politiets hundeførere;
    • en hundefører er satt inn i søket etter den savnede kvinnen
  2. Eksempel
    • en hundefører med hundeslede og tolv hunder

hundevalp

substantiv hankjønn

Betydning og bruk

unge av hund;

hundelort

substantiv hankjønn

Betydning og bruk

lort (1) fra hund

hundelenke

substantiv hankjønn eller hunkjønn

Betydning og bruk

lenke til å binde i halsbåndet til hund

hundesøk

substantiv intetkjønn

Betydning og bruk

søk (1) med spesialtrent hund
Eksempel
  • etter en time med hundesøk fant de den savnede

hundeaktig, hundaktig

adjektiv

Betydning og bruk

som minner om en hund
Eksempel
  • et hundeaktig ansikt;
  • med hundeaktig underkastelse

hunderase

substantiv hankjønn

Betydning og bruk

rase (1, 1) av hund
Eksempel
  • et forbud mot farlige hunderaser

Nynorskordboka 146 oppslagsord

hundehald

substantiv inkjekjønn

Tyding og bruk

det å ha hund;
jamfør hald (1)
Døme
  • forsvarleg hundehald

hunda

adjektiv

Opphav

opphavleg genitiv av hund

Tyding og bruk

  1. fæl, ufyseleg
    Døme
    • eit hunda liv;
    • eit hunda vêr
  2. brukt som forsterkande adverb: svært
    Døme
    • vere hunda kald og trøytt

hundelort

substantiv hankjønn

Tyding og bruk

lort (1) frå hund

hundesøk

substantiv inkjekjønn

Tyding og bruk

søk (2, 1) med spesialtrena hund
Døme
  • ein politiaksjon med hundesøk

hundeeigar

substantiv hankjønn

Tyding og bruk

person som eig ein hund

hunderase

substantiv hankjønn

Tyding og bruk

rase (1, 1) av hund
Døme
  • lundehund er ein av dei få norske hunderasane

hundeførar

substantiv hankjønn

Tyding og bruk

  1. person som fører ein spesialtrena hund
    Døme
    • hundeførarar med lavinehundar
  2. Døme
    • hundeførarar med hundespann

hundeglam

substantiv inkjekjønn

Tyding og bruk

kraftig gøying frå hund;

hundse

hundsa

verb

Opphav

av tysk hunzen ‘handsame som ein hund’

Tyding og bruk

fare omsynslaust eller vanvørdsleg fram mot nokon
Døme
  • bli hundsa av dei andre;
  • ikkje la seg hundse

hundesport

substantiv hankjønn

Tyding og bruk

sport som blir driven med hund, til dømes hundekøyring