Nynorskordboka
hunda
adjektiv
| eintal | fleirtal | ||
|---|---|---|---|
| hankjønn / hokjønn | inkjekjønn | bunden form | |
| hunda | hunda | hunda | hunda |
Opphav
opphavleg genitiv av hundTyding og bruk
- fæl, ufyseleg
Døme
- eit hunda liv;
- eit hunda vêr
- brukt som forsterkande adverb: svært
Døme
- vere hunda kald og trøytt