Avansert søk

6 treff

Bokmålsordboka 2 oppslagsord

vagg

substantiv hankjønn

Opphav

engelsk wag(g)on

Betydning og bruk

skinnevogn med tippkasse

vagge

verb

Opphav

norrønt vaga ‘rugge’; beslektet med veie

Betydning og bruk

  1. bevege seg (langsomt) fra den ene siden til den andre
    Eksempel
    • stå og vagge;
    • vagge med hoftene
    • som adjektiv i presens partisipp:
      • ha en vaggende gange
  2. gå vaggende;
    Eksempel
    • flodhesten vagget mot oss

Nynorskordboka 4 oppslagsord

vagg 1

substantiv hankjønn

Tyding og bruk

breivaksen og vaggande person;

vagg 2

substantiv hankjønn

vagge 1

substantiv hokjønn

Opphav

engelsk wag(g)on

Tyding og bruk

skjenevogn med tippekasse

vagge 2

vagga

verb

Opphav

norrønt vaga; samanheng med vege (2

Tyding og bruk

røre seg (seint) frå den eine til den andre sida;
Døme
  • båten vaggar;
  • ha ei vaggande gonge;
  • vagge med hoftene

tippvogn

substantiv hokjønn

Opphav

etter engelsk tip-cart

Tyding og bruk

lita, skjenegåande (anleggs)vogn med behaldar som kan tippast;