Gå til hovudinnhald
Tilgjenge
ordbøkene.no
, Bokmålsordboka og Nynorskordboka
Bokmålsordboka og Nynorskordboka
NN
Nettsidespråk,
, Display language
, Мова
Meny
Hjelp
Om ordbøkene
Innstillingar
Kontakt oss
NN
Nettsidespråk,
, Display language
, Мова
Avansert søk
Vanleg søk
Ordbøker
Begge ordbøkene
Bokmålsordboka
Nynorskordboka
Søk
Oppslagsord
Med bøygde former
Fritekstsøk
Ordklasse
alle
verb
substantiv
adjektiv
pronomen
determinativ
adverb
preposisjonar
konjunksjonar
subjunksjonar
interjeksjonar
Nullstill
Listevisning
Søkjehjelp
6 treff
Bokmålsordboka
2
oppslagsord
vagg
substantiv
hankjønn
Vis bøyning
Opphav
engelsk
wag
(
g
)
on
Betydning og bruk
skinnevogn med tippkasse
Artikkelside
vagge
verb
Vis bøyning
Opphav
norrønt
vaga
‘rugge’
;
beslektet
med
veie
Betydning og bruk
bevege seg (langsomt) fra den ene siden til den andre
Eksempel
stå og
vagge
;
vagge
med hoftene
som
adjektiv
i
presens partisipp
:
ha en
vaggende
gange
gå vaggende
;
rugge
(3)
,
vralte
Eksempel
flodhesten
vagget
mot oss
Artikkelside
Nynorskordboka
4
oppslagsord
vagg
1
I
substantiv
hankjønn
Vis bøying
Tyding og bruk
breivaksen og vaggande person
;
rugg
Artikkelside
vagg
2
II
substantiv
hankjønn
vagge
1
I
substantiv
hokjønn
Vis bøying
Opphav
engelsk
wag
(
g
)
on
Tyding og bruk
skjenevogn med tippekasse
Artikkelside
vagge
2
II
vagga
verb
Vis bøying
Opphav
norrønt
vaga
;
samanheng
med
vege
(
2
II)
Tyding og bruk
røre seg (seint) frå den eine til den andre sida
;
rugge
Døme
båten vaggar
;
ha ei vaggande gonge
;
vagge med hoftene
Artikkelside
tippvogn
substantiv
hokjønn
Vis bøying
Opphav
etter
engelsk
tip-cart
Tyding og bruk
lita, skjenegåande (anleggs)vogn med behaldar som kan tippast
;
vagg
(
2
II)
,
vagg
(
2
II)
Artikkelside