Avansert søk

Eitt treff

Nynorskordboka 154 oppslagsord

organ

substantiv inkjekjønn

Opphav

gjennom latin; frå gresk organon, opphavleg ‘reiskap’

Tyding og bruk

  1. avgrensa del av plante, dyr eller menneske som har ein viss funksjon
    Døme
    • hjarte og lunger er indre organ
  2. Døme
    • han har eit kraftig organ
  3. blad eller skrift som har til føremål å fremje visse synsmåtar;
    Døme
    • avisa er organ for opposisjonen
  4. (samfunns)institusjon med faste oppgåver
    Døme
    • ta saka opp i dei ulike organa i partiet

brusk

substantiv hankjønn

Opphav

norrønt brjósk

Tyding og bruk

  1. lyst og fast støtte- og bindevev som er mjukare enn bein, og som kan gje litt etter
  2. organ eller organdel av brusk (1)

brokk

substantiv hankjønn eller inkjekjønn

Opphav

frå lågtysk ‘brot’; samanheng med brekke (2

Tyding og bruk

sjukleg tilstand der eit organ, særleg ein tarm, kjem ut av det normale leiet

oppsyn

substantiv inkjekjønn eller hokjønn

Opphav

i tydinga ‘kontroll’ truleg av tysk Aufsicht, opphavleg ‘det å sjå opp’; jamfør oppsikt

Tyding og bruk

  1. Døme
    • ha eit kvast oppsyn;
    • ha eit ærleg oppsyn
  2. (organ som fører) tilsyn, kontroll, overvaking
    Døme
    • ha oppsyn med noko

prolaps

substantiv hankjønn

Opphav

latin

Tyding og bruk

i medisin: framfall eller nedsiging av eit indre organ, til dømes livmor eller virvelskive

proksimal

adjektiv

Opphav

av latin proximus ‘nærmast’

Tyding og bruk

om organ og lekamsdelar: som ligg nær midtlinja i kroppen

privatperson

substantiv hankjønn

Tyding og bruk

  1. person som ikkje representerer ei verksemd, ein organisasjon eller offentleg institusjon
    Døme
    • ha samtaler både med privatpersonar, organisasjonar og offentlege organ
  2. person slik hen er i privatlivet
    Døme
    • han er ein hyggjeleg kar som privatperson

overnasjonal

adjektiv

Tyding og bruk

som står over og som har høgare avgjerdsmakt enn dei einskilde nasjonane
Døme
  • eit overnasjonalt organ;
  • ein overnasjonal avtale

metastase

substantiv hankjønn

Opphav

frå gresk ‘omstilling’, av meta- og stasis ‘stilling, tilstand’; jamfør meta-

Tyding og bruk

  1. spreiing av ein sjukdom frå eit organ til eit anna
  2. (kreft)svulst som har spreidd seg til ein ny stad

organdonor

substantiv hankjønn

Tyding og bruk

person som gjev eit friskt organ, til dømes lunge eller nyre, til transplantasjon;
jamfør donor (2)
Døme
  • han har registrert seg som organdonor