Avansert søk

Eitt treff

Nynorskordboka 19 oppslagsord

knekk 1

substantiv hankjønn

Tyding og bruk

  1. det å knekke (1 eller knekkje;
    det å bli knekt
    Døme
    • få ein knekk i knea
  2. vinkelforma bøyg
    Døme
    • ein knekk på kurva
  3. sprekk, rivne
    Døme
    • glaset har fått ein knekk
  4. fysisk eller psykisk skade etter stor påkjenning, ulykke eller liknande
    Døme
    • få seg ein knekk for livet
  5. hard karamell av mellom anna smelta sukker

Faste uttrykk

  • ta knekken på
    gjere det av med;
    få has på

hylleknekt

substantiv hankjønn

Tyding og bruk

vinkelforma haldar som ei hylle kviler på;
jamfør knekt (4)

hjarterknekt

substantiv hankjønn

Tyding og bruk

knekt (3) i hjarter

surre 2

surra

verb

Opphav

frå lågtysk

Tyding og bruk

  1. binde fast med tau eller liknande
    Døme
    • surre (fast) noko;
    • dekkslasta måtte surrast
  2. binde saman
    Døme
    • pakka var dårleg surra

spissbub, spissbur

substantiv hankjønn

Opphav

frå tysk av spitz ‘sløg’ og Bube ‘fyr, knekt’

Tyding og bruk

sparknekt

substantiv hankjønn

Tyding og bruk

samanfallen

adjektiv

Opphav

perfektum partisipp av falle

Tyding og bruk

Døme
  • sitje heilt samanfallen

radd

substantiv hankjønn

Opphav

kanskje av svensk målføre radda ‘drive dank’

Tyding og bruk

Døme
  • din radd!
  • tjuveradd

biletkort, bildekort

substantiv inkjekjønn

Tyding og bruk

spelkort med bilete på
Døme
  • knekt, dame og konge er biletkort