Avansert søk

195 treff

Bokmålsordboka 94 oppslagsord

radiator

substantiv hankjønn

Uttale

radiaˊtor, i flertall radiaˊtorer eller radiatoˊrer

Opphav

av latin; nydanning av radiare ‘(ut)stråle’

Betydning og bruk

  1. varmeelement i et anlegg for sentralvarme
  2. kjøleapparat for motor i kjøretøyer

rektor

substantiv hankjønn

Uttale

rekˊtor, i flertall rekˊtorer; rektoˊrer

Opphav

fra latin ‘styrer’; av regere jamfør regjere

Betydning og bruk

leder av skole, universitet eller høgskole

respirator

substantiv hankjønn

Uttale

respiraˊtor, i flertall respiraˊtorer; respiratoˊrer

Opphav

jamfør respirasjon

Betydning og bruk

i medisin: apparat for kunstig åndedrett;

protektor

substantiv hankjønn

Uttale

protekˊtor, i flertall protekˊtorer; protektoˊrer

Betydning og bruk

prosektor

substantiv hankjønn

Uttale

prosekˊtor, i flertall prosekˊtorer; prosektoˊrer

Opphav

av middelalderlatin prosecare ‘skjære opp’

Betydning og bruk

universitets- eller høgskolelærer som underviser i anatomi eller patologi

promotor

substantiv hankjønn

Uttale

promoˊtor, i flertall promoˊtorer; promotoˊrer

Opphav

fra middelalderlatin; beslektet med promovere

Betydning og bruk

  1. person som foretar en doktorpromosjon
  2. arrangør av et idrettsstevne, særlig profesjonell boksekamp

prokurator

substantiv hankjønn

Uttale

prokuraˊtor, i flertall prokuraˊtorer eller prokuratoˊrer

Betydning og bruk

  1. om eldre forhold, ofte nedsettende: sakfører
  2. person som bruker knep;

prorektor

substantiv hankjønn

Uttale

prorekˊtor, i flertall prorekˊtorer; prorektoˊrer

Opphav

av pro-

Betydning og bruk

stedfortredende rektor ved et universitet

lubrikator

substantiv hankjønn

Uttale

lubrikaˊtor, i flertall lubrikaˊtorer eller lubrikatoˊrer

Opphav

av latin lubricus ‘glatt’

Betydning og bruk

automatisk smøreapparat i en motor eller maskin

mentor

substantiv hankjønn

Uttale

menˊtor, i flertall menˊtorer eller mentoˊrer

Opphav

etter gresk Mentor, navnet på Odyssevs’ venn, som var rådgiver for hans sønn

Betydning og bruk

(eldre og) erfaren person som underviser, rettleder og gir råd;

Nynorskordboka 101 oppslagsord

tore 2, torne 1

tora, torna

verb

Tyding og bruk

  1. brake, lyde av tore (1
    • lyne og tore;
    • det torardet er torevêr
  2. i overført tyding: buldre, skjenne, agitere sterkt
    • tore mot regjeringa

tore 4

tora

verb

Opphav

norrønt tóra ‘leve på ein ussel måte’

Tyding og bruk

om eld, lys: brenne veikt
Døme
  • det er berre så mykje at det torar

radiator

substantiv hankjønn

Uttale

radiaˊtor, i fleirtal radiaˊtorar eller radiatoˊrar

Opphav

av latin, nylaging av radiare ‘stråle (ut)'

Tyding og bruk

  1. varmeelement i eit anlegg for sentralvarme
  2. kjøleapparat for motor i køyretøy

rektor

substantiv hankjønn

Uttale

rekˊtor, i fleirtal rekˊtorar; rektoˊrar

Opphav

frå latin ‘styrar’; av regere, jamfør regjere

Tyding og bruk

leiar av skule, høgskule eller universitet

respirator

substantiv hankjønn

Uttale

respiraˊtor, i fleirtal respiraˊtorar; respiratoˊrar

Opphav

jamfør respirasjon

Tyding og bruk

i medisin: apparat til kunstig anding;

prosektor

substantiv hankjønn

Uttale

prosekˊtor, i fleirtal prosekˊtorar; prosektoˊrar

Opphav

av mellomalderlatin prosecare ‘skjere opp’

Tyding og bruk

universitets- eller høgskulelærar som underviser i anatomi eller patologi

protektor

substantiv hankjønn

Uttale

protekˊtor, i fleirtal protekˊtorar; protektoˊrar

Tyding og bruk

  1. vernar, verjar, velgjerar
  2. om eldre forhold: riksforstandar

prorektor

substantiv hankjønn

Uttale

prorekˊtor, i fleirtal prorekˊtorar; prorektoˊrar

Opphav

av pro-

Tyding og bruk

vararektor ved universitet

promotor

substantiv hankjønn

Uttale

promoˊtor, i fleirtal promoˊtorar; promotoˊrar

Opphav

frå mellomalderlatin; samanheng med promovere

Tyding og bruk

  1. person som står for doktorpromosjon
  2. person som organiserer ei profesjonell idrettstevling, særleg boksekamp

prokurator

substantiv hankjønn

Uttale

prokuraˊtor, i fleirtal prokuraˊtorar eller prokuratoˊrar

Tyding og bruk

  1. tidlegare, ofte nedsetjande: sakførar
  2. nedsetjande: person som bruker knep;
    ordkløyvar, luring