Avansert søk

71 treff

Bokmålsordboka 33 oppslagsord

kålåker

substantiv hankjønn

Betydning og bruk

åker der en dyrker kål (1)

kålsuppe

substantiv hankjønn eller hunkjønn

Betydning og bruk

kjøttsuppe kokt med kål (1)

kålstuing

substantiv hankjønn eller hunkjønn

Betydning og bruk

kålsommerfugl

substantiv hankjønn

Betydning og bruk

stor hvit dagsommerfugl som legger egg på kål (1);
Pieris brassicae (stor kålsommerfugl) og Pieris rapae (liten kålsommerfugl)

kålrabi

substantiv hankjønn

Opphav

gjennom tysk; fra italiensk , av cavolo ‘kål’ og rapa ‘roe’

Betydning og bruk

kålplante

substantiv hankjønn eller hunkjønn

Betydning og bruk

koke bort i kålen

Betydning og bruk

forsvinne i snakk og talemåter, ikke bli til noe;
Se: kål

gjøre kål på

Betydning og bruk

ødelegge, gjøre ende på;
Se: kål

kålmark, kålmakk

substantiv hankjønn

Betydning og bruk

larve av kålsommerfugl som lever på kål

kålhode

substantiv intetkjønn

Betydning og bruk

  1. hode (4) som bladene på visse arter av kål (1) danner
  2. dumming, tosk;

Nynorskordboka 38 oppslagsord

kålhovud

substantiv inkjekjønn

Tyding og bruk

  1. hovud (4) som blada av somme slag kål (1) lagar
  2. dumming, tosk
    Døme
    • ditt kålhovud!

koke bort i kålen

Tyding og bruk

kome bort i snakk, ikkje bli til noko;
Sjå: kål

gjere kål på

Tyding og bruk

øydeleggje, gjere ende på;
Sjå: kål

kålplante

substantiv hankjønn eller hokjønn

Tyding og bruk

kålstuing

substantiv hokjønn

Tyding og bruk

kålsommarfugl, kålsumarfugl

substantiv hankjønn

Tyding og bruk

stor kvit dagsommarfugl som legg egga sine på kål (1);
Pieris brassicae (stor kålsommarfugl) og Pieris rapae (liten kålsommarfugl)

kålmakk, kålmark

substantiv hankjønn

Tyding og bruk

larve av kålsommarfugl som lever på kål

knutekål

substantiv hankjønn

Tyding og bruk

varietet av dyrka kål der stengeltoppen svell opp til ein knoll;
Brassica oleracea var. gongylodes

kollektiv 1

substantiv inkjekjønn

Uttale

kålˊektiv; kålektiˊv

Opphav

jamfør kollekt

Tyding og bruk

  1. gruppe menneske som har ein fellesskap, til dømes gjennom å eige noko saman eller arbeide mot eit felles mål
    Døme
    • eit kollektiv av musikarar
  2. gruppe menneske med felles hushaldning;
    Døme
    • leve i kollektiv
  3. i grammatikk: ord eller ordform som samlar eit mangfald til ei eining
    Døme
    • substantivet ‘folk’ er eit kollektiv

pirog 1

substantiv hankjønn

Uttale

piråˊg

Opphav

frå russisk

Tyding og bruk

russisk bakverk av smørdeig med kjøt, kål, syltetøy eller anna som fyll