Avansert søk

Eitt treff

Nynorskordboka 19 oppslagsord

stamme 2

stamma

verb

Opphav

av stamme (1

Tyding og bruk

  1. ha opphavet sitt i;
    • slekta stammar frå Trøndelag
  2. skrive seg
    • funnet stammar frå vikingtida

stamme 3

stamma

verb

Opphav

norrønt stama, samanheng med stam (2; stemme (3 og stå (3

Tyding og bruk

tale støytvis, hakkande (på grunn av talefeil eller nervøsitet);
Døme
  • barn som stammar, blir ofte erta;
  • bli nervøs og byrje å hakke og stamme

stamme 1

substantiv hankjønn eller hokjønn

Opphav

lågtysk; samanheng med stå (3

Tyding og bruk

  1. del av eit tre som bind saman rota og greinene;
    Døme
    • trestamme;
    • ei tjukk stamme
  2. i språkvitskap: del av eit ord som er att når bøyingsendingar er tekne bort;
  3. Døme
    • byggje opp ei stamme av dugande fagfolk;
    • desse spelarane er stamma i laget
  4. Døme
    • germanske stammar
  5. (fast, opphavleg) bestand av ei dyre- eller planteart

palmevin

substantiv hankjønn

Tyding og bruk

alkoholhaldig drikk av gjæra saft frå stamma av visse palmearter

-ning 1

substantiv hokjønn

Opphav

norrønt -ning(r), opphavleg av -ing i grunnord der stamma endar på -n, til dømes ligning, mørkning

Tyding og bruk

suffiks brukt til å lage substantiv av verb;

nullavleiing

substantiv hokjønn

Tyding og bruk

i språkvitskap: verbalsubstantiv som er likt stamma i det tilsvarande verbet
Døme
  • ‘gap’, ’rop’ og ’skriv’ er nullavleiingar

nasebein

substantiv inkjekjønn

Opphav

av nase (1

Tyding og bruk

kvar av to små knoklar som dannar stamma øvst i nasen

kløftefuru, kløftefure, kløftfure, kløftfuru

substantiv hokjønn

Tyding og bruk

furu med kløft i stamma

st-verb

substantiv inkjekjønn

Tyding og bruk

i nynorsk: verbform som ein får med å leggje (a)st til stamma av eit verb, til dømes synast av syne og slåst av slå;

st-passiv

substantiv hankjønn

Tyding og bruk

passiv (1 som ein får med å leggje -(a)st til stamma av eit verb;
jamfør st-verb og s-passiv