Avansert søk

Eitt treff

Nynorskordboka 105 oppslagsord

vassmål

substantiv inkjekjønn

Tyding og bruk

  1. vassyte (på ferskvatn);
  2. høgd vatnet rekk til i ein dam, ei elv eller ein innsjø;

vassføring

substantiv hokjønn

Tyding og bruk

mengd vatn som renn i ei elv, ein vassleidning eller liknande
Døme
  • aukande vassføring i elvane om våren

vadestad

substantiv hankjønn

Tyding og bruk

grunn stad i ei elv, ein bekk eller liknande der ein kan vade over

va, vade

vada

verb

Opphav

norrønt vaða; samanheng med val (1 og truleg med vasse og vode

Tyding og bruk

  1. gå i noko som rekk oppetter føtene;
    Døme
    • va (over) ei elv;
    • va veg i snøen;
    • va til knes i søle
    • i overført tyding:
      • han vader i pengarhan har pengar i overflod
  2. om fisk: symje i vassflata

terskel

substantiv hankjønn

Opphav

norrønt þresk(j)ǫldr

Tyding og bruk

  1. òg i overført tyding: byrjing, innleiing, særleg i uttrykk:
    Døme
    • stå på terskelen til (noko nytt)
  2. langvoren høgd eller rygg under vatn (til dømes tvers over ein fjord);
    (kunstig, lågt) stenge tvers over elv, bygd for å heve vasstanden ovanfor
  3. minste påverknad på eit sanseorgan som må til for å få til ein reaksjon

sund 1

substantiv inkjekjønn

Opphav

norrønt sund; samanheng med symje eigenleg ‘stad der ein sym over’

Tyding og bruk

  1. trongt farvatn som vidar seg ut i begge endane
    Døme
    • byggje bru over det tronge sundet mellom øyane
  2. ferjestad i ei elv

stryk

substantiv inkjekjønn

Opphav

norrønt strykr m ‘sterk vind’; av stryke

Tyding og bruk

  1. stad i, parti av ei elv der straumen er strid
    Døme
    • elva renn snøgt i fossar og stryk
  2. det å stryke til eksamen
    Døme
    • det var over 20 prosent stryk (til eksamen) i år
  3. Døme
    • få stryk;
    • gje ein stryk

stroke 1

substantiv hokjønn

Tyding og bruk

  1. lang rad, rekkje;
    lang tid
  2. straum i ei elv;
    elvestryk

stede 1

substantiv hankjønn

Opphav

av stad (1

Tyding og bruk

grasflate langs ei elv;

spong

substantiv hokjønn

Opphav

norrønt spǫng

Tyding og bruk

  1. tynn og smal metallplate brukt til skoning (1
  2. belte av is over ei elv, ein fjord, våg eller liknande