Avansert søk

53 treff

Bokmålsordboka 26 oppslagsord

varietet

substantiv hankjønn

Opphav

fra latin, av varius; jamfør varia

Betydning og bruk

  1. i biologi: undergruppe av en art;
    forkortet var.
  2. i språkvitenskap: (geografisk, sosialt eller stilistisk avgrenset) art av språk

sortnavn, sortsnavn

substantiv intetkjønn

Betydning og bruk

navn på varietet av dyrket plante;
jamfør sort (1, 2)

sort 1

substantiv hankjønn

Opphav

fra fransk; av latin sors ‘lodd, skjebne’

Betydning og bruk

  1. samling av ting, personer eller fenomener med felles egenskaper eller kjennetegn;
    Eksempel
    • mange sorter kaker;
    • er du av den sorten?
    • et grisearbeid av verste sort;
    • første sort epler
  2. i botanikk: varietet av dyrket plante;

seksradet, seksrada

adjektiv

Faste uttrykk

varieté, variete

substantiv hankjønn

Uttale

varieteˊ

Opphav

fra fransk, etter Théâtre des Variétés, navn på et underholdningsteater i Paris; samme opprinnelse som varietet

Betydning og bruk

  1. lett og variert underholdning;
  2. lokale der det blir spilt varieté (1)

sukkerbete

substantiv hunkjønn eller hankjønn

Betydning og bruk

dyrket varietet av bete (1 med stort sukkerinnhold;
Beta vulgaris altissima

stilkselleri

substantiv hankjønn

Betydning og bruk

varietet av selleri med lange, velsmakende bladstilker, stangselleri

luftløk

substantiv hankjønn

Betydning og bruk

varietet av kepaløk med små løk i toppen i stedet for blomster

krysolitt

substantiv hankjønn

Opphav

fra gresk , av khrysos ‘gull’, jamfør -litt

Betydning og bruk

gjennomsiktig, lys gulgrønn eller grønn varietet av olivin brukt som smykkestein

labrador

substantiv hankjønn

Opphav

etter navnet på halvøya Labrador i Canada

Betydning og bruk

  1. eldre betegnelse for labradoritt
  2. varietet av bergarten larvikitt
  3. hund av rasen labrador retriever, brukt til jakt og som familiehund

Nynorskordboka 27 oppslagsord

varietet

substantiv hankjønn

Opphav

frå latin, av varius; jamfør varia

Tyding og bruk

  1. i biologi: undergruppe av ei art;
    forkorta var.
  2. i språkvitskap: (geografisk, sosialt eller stilistisk avgrensa) art av språk

sortnamn, sortsnamn

substantiv inkjekjønn

Tyding og bruk

namn på varietet av ei dyrka plante;
jamfør sort (2)

sort

substantiv hankjønn

Opphav

gjennom fransk; frå latin sors ‘lagnad, lodd’

Tyding og bruk

  1. gruppe av ting, personar eller fenomen med sams eigenskapar eller kjenneteikn;
    Døme
    • mange sortar kake;
    • er du av den sorten?
    • eit grisearbeid av verste sorten;
    • første sort eple
  2. i botanikk: varietet av dyrka plante;

seksrada

adjektiv

Faste uttrykk

varieté, variete

substantiv hankjønn

Uttale

varieteˊ

Opphav

frå fransk, etter Théâtre des Variétés, namn på eit underhaldningsteater i Paris; same opphav som varietet

Tyding og bruk

  1. lett og skiftande underhaldning;
  2. lokale der det blir spela varieté (1)

sukkerbete 1

substantiv hokjønn eller hankjønn

Tyding og bruk

varietet av arta bete (1, dyrka med tanke på sukkerproduksjon;
Beta vulgaris altissima

kultivar

substantiv hankjønn

Opphav

av engelsk culti(vated) var(iety); jamfør kultur

Tyding og bruk

dyrka varietet (1) av ei plante som er tydeleg ulik frå viltvoksande plantar;

platinarev

substantiv hankjønn

Tyding og bruk

varietet av sølvrev med lys gråblå pels og kvit halskrage

pomeranstre

substantiv inkjekjønn

Tyding og bruk

varietet av appelsintreet;
Citrus aurantium

issalat

substantiv hankjønn

Tyding og bruk

  1. varietet (1) av hovudsalat med fast salathovud av sprø og saftige blad
  2. salathovud av issalat (1)