Avansert søk

20 treff

Bokmålsordboka 9 oppslagsord

knaus

substantiv hankjønn

Opphav

mellomnorsk knauss

Betydning og bruk

koll 1

substantiv hankjønn

Opphav

norrønt kollr; jamfør kull (3

Betydning og bruk

  1. knaus, haug, fjelltopp;
  2. brukt som etterledd i navn på planter som har en tett topp av blomster

Faste uttrykk

  • i koll
    på hodet, over ende;
    jamfør om kull
    • dette i koll

hammer, hammar

substantiv hankjønn

Opphav

norrønt hamarr ‘stein’

Betydning og bruk

  1. bratt bergvegg, knaus
  2. håndredskap med lett skaft og tungt slaghode til å banke med
    Eksempel
    • slå i spiker med hammer;
    • øksehodet kan brukes til hammer
  3. mekanisk drevet bankeredskap
  4. i musikk: filtkledd trehammer på klaver som slår an en streng når den tilsvarende tangenten trykkes ned;
    jamfør hammerklaver
  5. i anatomi: det ytterste av de tre små beina i mellomøret;

Faste uttrykk

  • hammer og sigd
    kommunistisk symbol
  • komme under hammeren
    bli solgt på auksjon (der salg blir markert med et hammerslag)
  • Tor med hammeren
    i norrøn mytologi: tordenguden, ofte brukt om tordenvær
    • det kommer kraftige skyer og Tor med hammeren er ikke langt unna

knatt

substantiv hankjønn

Opphav

norrønt knattr

Betydning og bruk

liten bergtopp;

kolle 3

substantiv hankjønn

Betydning og bruk

knaus, haug, fjelltopp;

klett

substantiv hankjønn

Opphav

norrønt klettr

Betydning og bruk

klippfisk

substantiv hankjønn

Opphav

av klepp ‘knaus’

Betydning og bruk

flekt, saltet og tørket fisk, særlig torsk

klepp

substantiv hankjønn

Opphav

norrønt kleppr

Betydning og bruk

  1. klump i melmat
  2. svaberg ved sjøen som brukes til å tørke fisk på
  3. stang, klubbe med krok til å huke fisk med

skolt

substantiv hankjønn

Opphav

norrønt skoltr

Betydning og bruk

  1. hode, skalle eller panne på menneske eller dyr
    Eksempel
    • slå seg i skolten;
    • få en øks i skolten;
    • han snudde på skolten
  2. i overført betydning: hode som sete for tanker og forstand;
    Eksempel
    • mangle vett i skolten;
    • han fikk det ikke inn i skolten
  3. terrengformasjon som ligner en skolt (1);
    rund knatt eller knaus

Nynorskordboka 11 oppslagsord

knaus

substantiv hankjønn

Opphav

mellomnorsk knauss

Tyding og bruk

koll 1

substantiv hankjønn

Opphav

norrønt kollr

Tyding og bruk

  1. knaus, haug, bakke- eller fjelltopp;
  2. brukt som etterledd i namn på planter som har ein tett topp av blomstrar

Faste uttrykk

  • i koll
    på hovudet, over ende
    • dette i koll

hamar 1, hammar

substantiv hankjønn

Opphav

norrønt hamarr ‘stein’

Tyding og bruk

  1. bratt bergvegg, knaus
    Døme
    • fare over haug og hamar
  2. handreiskap med lett skaft og tungt slaghovud til å banke med
    Døme
    • slå i spikaren med ein hamar;
    • med hamar og tong;
    • øksehovudet kan brukast som hamar
  3. mekanisk driven bankereiskap
  4. i musikk: filtkledd treklubbe på klaver som slår mot ein streng når den tilsvarande tangenten blir trykt ned;
    jamfør hamarklaver
  5. i anatomi: det ytste av dei tre små beina i mellomøyret;

Faste uttrykk

  • hamar og sigd
    kommunistisk symbol
  • kome under hamaren
    bli seld på auksjon (der sal blir markert med eit hamarslag)
  • Tor med hamaren
    i norrøn mytologi: toreguden, ofte brukt om torevêr
    • med desse mørke skyene er nok ikkje Tor med hamaren langt unna

knabb

substantiv hankjønn

Opphav

samanheng med knapp (1

Tyding og bruk

  1. rundvoren bergtopp;
    knatt
    Døme
    • over knabb og knaus
  2. tjukk person eller velvakse dyr

klippfisk

substantiv hankjønn

Opphav

av klepp ‘knaus’

Tyding og bruk

flekt, salta og tørka fisk, særleg torsk

klepp

substantiv hankjønn

Opphav

norrønt kleppr

Tyding og bruk

  1. klump i mjølmat
  2. svaberg ved sjøen brukt til fisketørking
  3. stong, klubbe med krok til å huke fisk med

forblåsen

adjektiv

Tyding og bruk

merkt av eller utsett for mykje vind
Døme
  • ein forblåsen knaus;
  • forblåsne tre

klett

substantiv hankjønn

Opphav

norrønt klettr

Tyding og bruk

kolle 3

substantiv hankjønn

Tyding og bruk

knaus, haug, bakke- eller fjelltopp;

knatt

substantiv hankjønn

Opphav

norrønt knattr

Tyding og bruk

liten bergtopp;