Avansert søk

Eitt treff

Nynorskordboka 35 oppslagsord

kanonmannskap

substantiv inkjekjønn

Tyding og bruk

mannskap som gjer teneste ved ein kanon (2, 1)

kanonløp 1, kanonlaup 1

substantiv inkjekjønn

Tyding og bruk

kanonlag

substantiv inkjekjønn

Opphav

av kanon (3

Tyding og bruk

i idrett: svært godt lag (6)

kanonkule

substantiv hokjønn

Opphav

av kanon (2

Tyding og bruk

  1. kule til å skyte frå kanon
    Døme
    • fare som ei kanonkule
  2. hardt skot med ball

kanonform

substantiv hokjønn

Opphav

av kanon (3

Tyding og bruk

svært god form;
Døme
  • vere i kanonform

kannik

substantiv hankjønn

Opphav

norrønt kannúkr, frå mellomalderlatin, av latin canon ‘regel’; samanheng med kanon (1

Tyding og bruk

medlem av domkapittel;

kanonstart

substantiv hankjønn

Opphav

av kanon (3

Tyding og bruk

svært god start
Døme
  • ein kanonstart på sesongen;
  • skisenteret fekk ein kanonstart

kanonbra

adjektiv

Opphav

av kanon (3

Tyding og bruk

svært bra
Døme
  • ein kanonbra revy

kanonsalutt

substantiv hankjønn

Tyding og bruk

Døme
  • helse med kanonsalutt

kanonisk

adjektiv

Tyding og bruk

  1. i teologi: som høyrer med til kanon (1, 2);
    til skilnad frå apokryf (2, 1)
    Døme
    • kanoniske skrifter
  2. som tener til rettesnor;

Faste uttrykk

  • kanonisk rett
    katolsk kyrkjerett