Avansert søk

10 treff

Bokmålsordboka 5 oppslagsord

skriftlærd

adjektiv

Betydning og bruk

som har god kunnskap, særlig i hellige skrifter;
boklærd, belest, kunnskapsrik

rabbi

substantiv hankjønn

Opphav

fra hebraisk ‘min mester’

Betydning og bruk

tittel og tiltale for rabbiner, jødisk skriftlærd
Eksempel
  • vær hilset, rabbi

rabbiner

substantiv hankjønn

Opphav

fra latin, av rabbi

Betydning og bruk

jødisk skriftlærd;
religiøst overhode i jødisk menighet

mulla

substantiv hankjønn

Opphav

fra arabisk ‘lærer, mester’

Betydning og bruk

islamsk ærestittel for skriftlærd person eller åndelig leder

skriftklok

adjektiv

Opphav

etter tysk

Betydning og bruk

Nynorskordboka 5 oppslagsord

skriftlærd

adjektiv

Tyding og bruk

som har god kunnskap, særleg i religiøse skrifter;
boklærd, kunnskapsrik, lærd

rabbinar, rabbin

substantiv hankjønn

Opphav

frå latin, av rabbi

Tyding og bruk

jødisk skriftlærd;
religiøst overhovud i synagoge

rabbi

substantiv hankjønn

Opphav

frå hebraisk ‘min meister’

Tyding og bruk

tittel og tiltale til rabbinar, jødisk skriftlærd
Døme
  • ver helsa, rabbi!

mulla

substantiv hankjønn

Opphav

frå arabisk ‘lærar, meister’

Tyding og bruk

islamsk ærestittel for skriftlærd person eller åndeleg leiar

skriftklok

adjektiv

Tyding og bruk

  1. som har lese mykje;