Nynorskordboka
mulla
substantiv hankjønn
| eintal | fleirtal | ||
|---|---|---|---|
| ubunden form | bunden form | ubunden form | bunden form |
| ein mulla | mullaen | mullaar | mullaane |
| mullaer | mullaene | ||
Opphav
frå arabisk ‘lærar, meister’Tyding og bruk
islamsk ærestittel for skriftlærd person eller åndeleg leiar