Avansert søk

Eitt treff

Nynorskordboka 21 oppslagsord

vandre

vandra

verb

Opphav

frå lågtysk; samanheng med vinde (2

Tyding og bruk

  1. gå (roleg)
    Døme
    • vandre hand i hand
    • i presens partisipp:
      • sjå ut som eit vandrande juletrevere fælt utspjåka
  2. gå, fare frå stad til stad;
    Døme
    • laksen vandrar;
    • vandre frå stad til stad;
    • vere ferdig til å vandrebudd til å døy
      • ein vandrande fant
  3. stadig flytte på seg
    Døme
    • birøktaren vandrar med kubane etter honningtrekket
    • i fotball:
      • vandrande spiss

Faste uttrykk

  • vandrande nyre
    nyre som har forskyvd seg
  • vandrande ugras
    rotugras
  • vandre ut
    emigrere

pokaltevling

substantiv hokjønn

Tyding og bruk

tevling om (vandre)pokal;

pokalkamp

substantiv hankjønn

Tyding og bruk

idrettstevling der vinnaren får ein (vandre)pokal

pokalkonkurranse

substantiv hankjønn

Tyding og bruk

konkurranse om (vandre)pokal;

migrere

migrera

verb

Opphav

frå latin ‘flytte, dra ut’

Tyding og bruk

om person, dyr eller planter: vandre, flytte seg
Døme
  • migrere frå fattigare land til rikare land;
  • gaupene migrerer når tilgangen på mat går ned

valfart

substantiv hankjønn eller hokjønn

Opphav

frå tysk førsteleddet av wallen ‘vandre’

Tyding og bruk

  1. reise til ein heilag stad;
  2. Døme
    • det var reine valfarten til Holmenkollen

føremålslaus, formålslaus

adjektiv

Tyding og bruk

som ikkje har eller tener noko føremål;
Døme
  • føremålslaust arbeid;
  • timevis med føremålslaus venting
  • brukt som adverb
    • vandre føremålslaust rundt

immigrere

immigrera

verb

Opphav

av latin immigrare, av im- og migrare ‘vandre’; jamfør in-

Tyding og bruk

kome til eit nytt land og busetje seg der for godt;
jamfør emigrere

vandrande ugras

Tyding og bruk

rotugras;
Sjå: vandre

vandrande nyre

Tyding og bruk

nyre som har forskyvd seg;
Sjå: vandre