Avansert søk

Eitt treff

Nynorskordboka 47 oppslagsord

man

substantiv hokjønn

Opphav

norrønt mǫn; opphavleg ‘hals, nakke’

Tyding og bruk

lange, stride hår langs oversida av halsen på ein hest;

mane

mana

verb
kløyvd infinitiv: -a

Opphav

av mellomnorsk mana; frå lågtysk

Tyding og bruk

  1. påverke, oppmode, formane, eggje
    Døme
    • mane nokon til ettertanke
    • brukt som adjektiv:
      • ei manande tale
  2. bruke makt på ved hjelp av magiske, kraftfylte formlar eller teikn;
    påkalle, kalle (fram);
    Døme
    • mane fram gode minne;
    • mane bort vonde ånder

los 1

substantiv hankjønn

Opphav

gjennom lågtysk lots(man) og mellomengelsk lodesman ‘vegvisar’, frå gammalengelsk lad ‘veg’; jamfør lei (1

Tyding og bruk

person som rettleier skip i hamneområde eller ukjende farvatn
Døme
  • få los om bord

one-man-show

substantiv inkjekjønn

Uttale

vånˊnmænsjåv; vånˊnmænsjou

Opphav

frå engelsk

Tyding og bruk

underhaldning eller oppvising som berre éin person (særleg mann) står for;
Døme
  • framsyninga er eit one-man-show

one-woman-show

substantiv inkjekjønn

Tyding og bruk

underhaldning eller oppvising som berre éi kvinne står for;
jamfør one-man-show
Døme
  • ho er på turné med eit one-woman-show

nymfoman 2

adjektiv

Opphav

jamfør nymfe og -man (2

Tyding og bruk

utdatert, om kvinne: som har overdriven stor lyst på sex

ingenmannsland

substantiv inkjekjønn

Opphav

i tydinga ‘aude landområde’ etter latin terra nullius; i tydinga ‘område mellom to fiender’ etter engelsk no man’s land

Tyding og bruk

  1. aude landområde
    Døme
    • ein by midt i ingenmannsland
  2. område mellom to frontlinjer til to fiendtlege hærar
  3. i overført tyding: ubestemmeleg tilstand eller plassering
    Døme
    • laget ligg i ingenmannsland midt på tabellen

møne

substantiv inkjekjønn

Opphav

norrønt mǿnir; samanheng med man

Tyding og bruk

  1. kant der to skrå takflater støyter saman;
    Døme
    • fuglen sat oppe på mønet

monoman 2

adjektiv

Opphav

jamfør -man (2

Tyding og bruk

som lid av monomani;
svært einsidig
Døme
  • vere monomant oppteken av noko

he-man

substantiv hankjønn

Uttale

hiˊmæn

Opphav

av engelsk he ‘han’ og man ‘mann’

Tyding og bruk

maskulin mann;
retteleg mannfolk;