Avansert søk

Eitt treff

Nynorskordboka 8 oppslagsord

bachelorgrad

substantiv hankjønn eller hokjønn

Opphav

av bachelor

Tyding og bruk

lågare akademisk grad (1, 2) ved universitet og høgskular

bachelorstudium

substantiv inkjekjønn

Tyding og bruk

  1. lågare akademisk studium som leier til bachelorgrad
  2. studieprogram på lågaste akademiske nivå ved universitet eller høgskule
    Døme
    • søkje seg inn på eit bachelorstudium i marin bioteknologi

bachelorprogram

substantiv inkjekjønn

Tyding og bruk

studieprogram på lågare akademisk nivå som leier til bachelorgrad
Døme
  • bachelorprogrammet i engelsk;
  • treårig bachelorprogram

bacheloroppgåve

substantiv hokjønn

Tyding og bruk

større oppgåve (2) som ein student må fullføre for å oppnå bachelorgrad

BA

forkorting

Tyding og bruk

forkorting for Bachelor of Arts; jamfør bachelorgrad

bachelor

substantiv hankjønn

Uttale

bætˊsjeler

Opphav

frå engelsk ‘ungkar’, ‘kandidat’

Tyding og bruk

  1. person som har bachelorgrad
    Døme
    • ho er bachelor i kjemi
  2. Døme
    • han har ein bachelor i sjukepleie

diakon

substantiv hankjønn

Opphav

frå gresk ‘tenar, prestemedhjelpar’; same opphav som dekn

Tyding og bruk

  1. person med bachelorgrad innan helse- og sosialfag eller pedagogikk og mastergrad i diakoni som gjer sosialt arbeid
    Døme
    • arbeide som diakon i ein kyrkjelyd
  2. om utanlandske forhold: lågare geistleg

adjunktkompetanse

substantiv hankjønn

Tyding og bruk

stillingskompetanse som ein oppnår med bachelorgrad frå universitet eller høgskule med godkjent praktisk-pedagogisk utdanning