Avansert søk

Eitt treff

Nynorskordboka 40 oppslagsord

vånd 1

substantiv hankjønn

Opphav

truleg samanheng med vinde (2

Tyding og bruk

vånd 2

substantiv hankjønn

Opphav

norrønt vǫndr; av vinde (2

Tyding og bruk

  1. lita stong, grann kjepp, tein
  2. tynt trestykke, trespildre

vondul

substantiv hankjønn

Opphav

norrønt vǫndull; samanheng med vinde (2

Tyding og bruk

fangan (1) av samansveipt stråfôr (høveleg stort til eitt mål for ei ku)
Døme
  • viske vondlar

vott

substantiv hankjønn

Opphav

norrønt vǫttr; truleg samanheng med vinde (2

Tyding og bruk

  1. plagg for hand, oftast med eitt rom for tommelen og eitt for dei andre fingrane;
    jamfør vante
    Døme
    • bladvott;
    • fingervott;
    • lovott;
    • selbuvott;
    • strikke vottar
  2. viljelaus, usjølvstendig person;
    Døme
    • han er ingen vott

vire

vira

verb

Opphav

lågtysk wiren ‘surre med jerntråd’

Tyding og bruk

Døme
  • vire ein tråd om fingeren

vinster

substantiv hokjønn

Opphav

truleg av vinde (2

Tyding og bruk

vinse

vinsa

verb

Opphav

truleg av vinde (2

Tyding og bruk

svinge att og fram;
Døme
  • vinse med halen, hovudet

vindsel

substantiv hankjønn

Opphav

av vinde (2

Tyding og bruk

  1. snelle, brett eller liknande som tråd er vunden opp på
  2. tråd på vindsel (1)

vinding

substantiv hokjønn

Opphav

av vinde (2

Tyding og bruk

(omgang av) tråd, tau eller liknande som er vunde om noko
Døme
  • vindingane på ein spole;
  • hjernevinding

vindetre

substantiv inkjekjønn

Tyding og bruk

reiskap til å vinde opp (ull)tråd på