Avansert søk

34 treff

Bokmålsordboka 16 oppslagsord

variasjon

substantiv hankjønn

Opphav

fra latin; se variere

Betydning og bruk

  1. Eksempel
    • variasjon i kosten
  2. varierende form
    Eksempel
    • byggeklosser i alle variasjoner;
    • variasjoner over et tema;
    • tema med variasjoner

pluralitet

substantiv hankjønn

Betydning og bruk

  1. mangfold, rik variasjon
  2. stemmeflertall, majoritet

nyanse

substantiv hankjønn

Uttale

nyanˊse eller nyanˊgse

Opphav

fra fransk , av nue ‘sky’

Betydning og bruk

liten forskjell eller variasjon
Eksempel
  • bildet har fine, blå nyanser;
  • ha sans for ordenes nyanser

lydtrykk

substantiv intetkjønn

Opphav

av trykk (4

Betydning og bruk

variasjon i trykk i lufta på grunn av lydbølger
Eksempel
  • lydtrykket blir målt i desibel

monoton

adjektiv

Opphav

gjennom fransk; fra gresk av tonos ‘tone’

Betydning og bruk

  1. om lyd eller stemme: med samme tone(høyde) hele tiden;
    enstonig
    Eksempel
    • en monoton stemme
  2. som mangler variasjon;
    ensformig, kjedelig
    Eksempel
    • leve et monotont liv

mangfold

substantiv intetkjønn

Opphav

av mange og -fold (1

Betydning og bruk

  1. stort og variert antall av noe
    Eksempel
    • ha et mangfold av ideer
  2. noe som er sammensatt av mange ulike deler;
    rik variasjon
    Eksempel
    • naturens mangfold

kurssvingning

substantiv hankjønn eller hunkjønn

Betydning og bruk

forandring eller variasjon i kurs (1, 3) på aksjer, verdipapir eller lignende

brakkesyke, brakkesjuke

substantiv hankjønn

Betydning og bruk

sløv, tiltaksløs tilstand som kan oppstå etter at en har oppholdt seg på et begrenset område med liten variasjon og aktivitet (opprinnelig brukt om soldater med lange opphold i brakke (1)

allsidighet

substantiv hankjønn eller hunkjønn

Betydning og bruk

stor bredde, spennvidde, variasjon
Eksempel
  • bandets allsidighet er svært stor

vekselbruk

substantiv hankjønn eller intetkjønn

Opphav

av bruk (2

Betydning og bruk

planmessig variasjon av vekstslagene på et jordstykke i en viss omløpstid
Eksempel
  • drive vekselbruk med korn, rotvekster og kunsteng;
  • i overført betydning: forfatterinnen driver vekselbruk, hun både dikter og gjendikter

Nynorskordboka 18 oppslagsord

variasjon

substantiv hankjønn

Opphav

av variere

Tyding og bruk

  1. skifte (1, avveksling
    Døme
    • variasjon og fornying av motane
  2. varierande form;
    Døme
    • leiker i alle variasjonar;
    • Bachs variasjonar over eit tema av Vivaldi;
    • tema med variasjonar

pluralitet

substantiv hankjønn

Tyding og bruk

  1. mangfald, rik variasjon
  2. røystefleirtal, majoritet

nyanse

substantiv hankjønn

Uttale

nyanˊse eller nyanˊgse

Opphav

frå fransk , av nue ‘sky’

Tyding og bruk

liten skilnad eller variasjon
Døme
  • tøyet har blå striper i ulike nyansar;
  • ha sans for nyansane i orda

lydtrykk, ljodtrykk

substantiv inkjekjønn

Opphav

jamfør trykk (3

Tyding og bruk

variasjon i trykk i lufta på grunn av lydbølgjer
Døme
  • lydtrykket blir målt i desibel

monoton

adjektiv

Opphav

gjennom fransk; frå gresk , av tonos ‘tone’

Tyding og bruk

  1. om lyd eller røyst: med same tone(høgd) heile tida;
    einstonig
    Døme
    • ei monoton røyst
  2. som vantar variasjon;
    einsformig, skiftelaus, keisam
    Døme
    • leve eit monotont liv

mangfald 1

substantiv inkjekjønn

Opphav

av mange og -fald (1

Tyding og bruk

  1. stor mengd av noko
    Døme
    • eit mangfald av idear
  2. noko som er samansett av mange ulike delar;
    rik variasjon
    Døme
    • mangfaldet i naturen

landsdel

substantiv hankjønn

Tyding og bruk

større del av eit land
Døme
  • den nordnorske landsdelen;
  • stor variasjon i småviltbestanden frå landsdel til landsdel

kurssvinging

substantiv hokjønn

Tyding og bruk

forandring eller variasjon i kurs (1, 3) på aksjar, valuta eller liknande

avveksling

substantiv hokjønn

Tyding og bruk

Døme
  • ei fin avveksling;
  • få litt avveksling i kvardagen;
  • få andre arbeidsoppgåver til ei avveksling

brakkesjuke

substantiv hankjønn eller hokjønn

brakkesykje

substantiv hokjønn

Tyding og bruk

sløv, tiltakslaus tilstand som kan oppstå etter at ein har opphalde seg på eit avgrensa område med liten variasjon og aktivitet (opphavleg brukt om soldatar med lange opphald i brakke (1)