Avansert søk

Eitt treff

Nynorskordboka 27 oppslagsord

panne 1

substantiv hokjønn

Opphav

norrønt panna, gjennom lågtysk, frå mellomalderlatin av; latin patina ‘skål, fat’

Tyding og bruk

  1. steikjekar
    Døme
    • flesket freser i panna
  2. Døme
    • pott og panne(eigl ‘kopp og kar’) den som ordnar alt
  3. større kjel eller kar, til koking, destillering, brygging eller liknande

panne 2

substantiv hokjønn

Opphav

same opphav som panne (1

Tyding og bruk

øvste og fremste delen av hovudet;
Døme
  • få eit slag i panna

bryggjepanne, bryggepanne

substantiv hokjønn

Opphav

jamfør panne (1 ‘kar til å varme brygg i’

Tyding og bruk

planet

substantiv hankjønn

Opphav

norrønt planéta; frå gresk ‘vandrar’

Tyding og bruk

  1. himmellekam som går i fast bane rundt ei stjerne og får lys frå henne
  2. Døme
    • få eit slag midt i planeten

langpanne

substantiv hokjønn

Tyding og bruk

stor, avlang panne til bruk i steikjeomn
Døme
  • legg kalkunen på rist i langpanna

munkepanne

substantiv hokjønn

Opphav

av munke og panne (1

Tyding og bruk

steikjejern med fordjupingar til å steikje munker i

konfrontere

konfrontera

verb

Opphav

av mellomalderlatin confrontare ‘stille panne mot panne’

Tyding og bruk

  1. stille nokon ansikt til ansikt
    Døme
    • dei vart konfronterte med offera for åtaket
  2. stille nokon overfor tidlegare tankar, utsegner eller handlingar
    Døme
    • bli konfrontert med fortida
  3. gå ope i møte med
    Døme
    • konfrontere frykta si

sautere

sautera

verb

Uttale

utt såteˊre

Tyding og bruk

steikje, brune raskt i panne over sterk varme;
som adjektiv i perfektum partisipp:
Døme
  • server kjøtet med sauterte grønsaker

svale 3

svala

verb
kløyvd infinitiv: -a

Tyding og bruk

  1. gjere sval;
    • utrøna svalar ein varm sommardag
    • svale ei feberheit panne med eit kaldt omslag

steikepanne, steikjepanne

substantiv hokjønn

Tyding og bruk

låg panne (1, 1) til å steikje i