Avansert søk

Eitt treff

Nynorskordboka 17 oppslagsord

kamerat

substantiv hankjønn

Opphav

gjennom tysk, fransk og italiensk, frå latin camara ‘personar som deler rom’; jamfør kammer

Tyding og bruk

  1. person ein har eit venskapeleg forhold til;
    Døme
    • vere ein god kamerat;
    • vere kamerat med nokon;
    • ta det kuli, kamerat!
  2. person som ein gjer nok saman med eller har noko sams med
  3. brukt som tiltaleord mellom kommunistiske og sosialistiske partifellar
    Døme
    • kamerat Lenin

maskepi

substantiv inkjekjønn

Opphav

av lågtysk matschop(ie), opphavleg ‘kameratskap’, av mat ‘kamerat’ og etterleddet samanheng med ‘-skap’

Tyding og bruk

hemmeleg samband eller forståing
Døme
  • ha maskepi med nokon

kompanjong

substantiv hankjønn

Opphav

frå fransk; jamfør kompani

Tyding og bruk

  1. medeigar i eit firma
  2. kamerat

lagkamerat

substantiv hankjønn

Tyding og bruk

person på same (idretts)lag som ein sjølv;
jamfør kamerat (2)
Døme
  • dei var lagkameratar i Brann

kumpan

substantiv hankjønn

Opphav

norrønt kumpánn; samanheng med kompani

Tyding og bruk

Døme
  • ho mistenkte dei to kumpanane

kompis

substantiv hankjønn

Opphav

frå svensk; av kompanjong

Tyding og bruk

kamerat, ven
Døme
  • vere i lag med gode kompisar

tupi 1

substantiv hankjønn

Opphav

frå tupí-guaraní ‘felle, kamerat’

Tyding og bruk

  1. urfolk i Sør-Amerika, særleg Brasil
  2. person som høyrer til urfolket tupi (1, 1)

kameraderi

substantiv inkjekjønn

Opphav

frå fransk; jamfør kamerat

Tyding og bruk

urettvis hjelp eller favorisering berre på grunn av kjennskap eller venskap;
jamfør klikkevesen

hetære

substantiv hokjønn

Opphav

av gresk hetaira ‘kamerat, veninne’

Tyding og bruk

prostituert, ofte kultivert, kvinne i det gamle Aten

bestekamerat

substantiv hankjønn

Tyding og bruk

svært god kamerat (1)