Avansert søk

Eitt treff

Nynorskordboka 27 oppslagsord

dun 1

substantiv inkjekjønn eller hokjønn

Opphav

norrønt dúnn

Tyding og bruk

  1. lita og lett fuglefjør
    Døme
    • fylle ei pute med dun
  2. fint, mjukt hår
    Døme
    • guten har nokre dun på haka
  3. samnemning for fint og mjukt hår- eller fjørlag
      • som etterledd i ord som
      • myrdun

dun 2

substantiv hankjønn

Opphav

samanheng med døn

Tyding og bruk

Døme
  • dunen av ein foss

dune

duna

verb
kløyvd infinitiv: -a

Opphav

norrønt duna; av dun (2

Tyding og bruk

Døme
  • det dunar og smell;
  • elva dunar

føyk

substantiv hankjønn

Opphav

jamfør føykje (2

Tyding og bruk

  1. fykande dun eller liknande;
    fykande fnokk frå plante
  2. Døme
    • alt gjekk i ein føyk

hy

substantiv inkjekjønn

Opphav

norrønt

Tyding og bruk

  1. tynt hår eller skjegg;
    dun

dunkjevle

substantiv inkjekjønn eller hokjønn

Opphav

av dun (1

Tyding og bruk

slekt av høge, fleirårige vassplanter med kjevleforma aks;
Typha

gåsedun

substantiv inkjekjønn eller hokjønn

Tyding og bruk

hake 1

substantiv hokjønn

Opphav

norrønt haka; samanheng med hake (2

Tyding og bruk

framståande del av andletet nedanfor munnen
Døme
  • ha kløft i haka;
  • glattraka hake

Faste uttrykk

  • få dun på haka
    • begynne å få skjeggvekst
    • begynne å bli vaksen

dununge

substantiv hankjønn

Tyding og bruk

fugleunge som nettopp har fått dun (1, 1)
Døme
  • den mjukaste dunungen

dunlett

adjektiv

Tyding og bruk

lett som dun (1;
svært lett
Døme
  • ein dunlett solo avslutta plata;
  • kvit, dunlett nysnø