Avansert søk

Eitt treff

Nynorskordboka 3 oppslagsord

murr

substantiv inkjekjønn

Opphav

av murre

Tyding og bruk

murre

murra

verb

Opphav

norrønt murra, i tydinga ‘knurre’ samanheng med tysk murmeln ‘mumle’; jamfør mure (3

Tyding og bruk

  1. knurre, brumme (av misnøye);
    Døme
    • folk murra mot skatteauken
  2. Døme
    • det murra i hovudet

myrra

substantiv hankjønn

Opphav

frå latin, av gresk myrrha; av arabisk murr ‘bitter’

Tyding og bruk

stivna saft frå borken på visse tropiske tre, brukt mellom anna til balsamering og røykjelse
Døme
  • gull, røykjelse og myrra