Avansert søk

Eitt treff

Nynorskordboka 105 oppslagsord

laserkniv

substantiv hankjønn

Tyding og bruk

laserstråle brukt som kniv ved operasjon

lansett

substantiv hankjønn

Opphav

av fransk lancette ‘liten lanse’, diminutiv av lance ‘lanse’

Tyding og bruk

tynn, tviegga kniv brukt til små operasjonar

hekel

substantiv hankjønn

Opphav

av færøysk hekil, av shetlandsk hekel, hegel ‘tange på kniv’, av islandsk haki ‘det ytste på noko’; i tyding 2 truleg diminutiv av hake (3

Tyding og bruk

  1. høg, grann kar;
    langt menneske med dårleg kropshaldning

hakkekniv

substantiv hankjønn

Tyding og bruk

(krum) kniv (1) til å hakke (2, 2) kjøt eller grønsaker med

machete

substantiv hankjønn

Uttale

masjeˋte; matsjeˋte

Opphav

frå spansk

Tyding og bruk

lang, krum kniv med breitt blad

nakke

substantiv hankjønn

Opphav

norrønt hnakki

Tyding og bruk

  1. baksida av halsen
    Døme
    • vere stiv i nakke og rygg;
    • kjærteikne nakken
  2. øvste del av ryggen
    Døme
    • dei gjekk med bøygd nakke og sa ingenting;
    • ta skia på nakken
  3. bakre del av noko som minner om ein nakke (1), til dømes bakre del på kniv- eller økseblad

Faste uttrykk

  • få nokon på nakken
    få nokon etter seg;
    få med nokon å gjere
    • ein råkøyrar kan få politiet på nakken
  • ha auge i nakken
    vere på vakt, vere påpasseleg
  • kaste med nakken
    vere overlegen
  • knekkje nakken
    ta på seg noko ein ikkje greier
    • ha eit mål som ein lett kan knekkje nakken på
  • ta beina på nakken
    skunde seg;
    flykte av stad
  • ta seg sjølv i nakken
    ta seg saman

line 3

lina

verb
kløyvd infinitiv: -a

Opphav

norrønt lina, jamfør svensk lena; samanheng med lin (2 og lin (3

Tyding og bruk

  1. gjere mjuk (1);
    slakke, løyse;
    stille, få til å spakne
    Døme
    • line stålet på ein kniv;
    • line tauet;
    • line flatbrød så det blir mjukt
  2. stilne, spakne, gå over
    Døme
    • det linar med stormen

kamp på kniven

Tyding og bruk

hard kamp;
Sjå: kamp, kniv
Døme
  • det er ein kamp på kniven for å halde på lokalsjukehusa

kjøkenkniv, kjøkkenkniv

substantiv hankjønn

Tyding og bruk

kniv (1) til bruk i kjøkenet

kvesse

kvessa

verb

Opphav

norrønt hvessa; av kvass (2

Tyding og bruk

  1. Døme
    • kvesse kniven;
    • han kvesste blyanten med kniv
  2. om vind: bli kvassare eller stridare
    Døme
    • vinden kvesser på
  3. tale kvast
    Døme
    • ho kvesste i

Faste uttrykk

  • kvesse klørne
    gjere seg klar til åtak eller framstøyt
    • partiet kvesser klørne føre valkampen
  • kvesse pennen
    gje seg i kast med å skrive noko
  • kvesse seg til
    bli spennande eller alvorleg
  • kvesse øyre
    lyde vel etter