Gå til hovudinnhald
Tilgjenge
ordbøkene.no
, Bokmålsordboka og Nynorskordboka
Bokmålsordboka og Nynorskordboka
NN
Nettsidespråk,
, Display language
, Мова
Meny
Hjelp
Om ordbøkene
Innstillingar
Kontakt oss
NN
Nettsidespråk,
, Display language
, Мова
Avansert søk
Vanleg søk
Ordbøker
Begge ordbøkene
Bokmålsordboka
Nynorskordboka
Søk
Oppslagsord
Med bøygde former
Fritekstsøk
Ordklasse
alle
verb
substantiv
adjektiv
pronomen
determinativ
adverb
preposisjonar
konjunksjonar
subjunksjonar
interjeksjonar
Nullstill
Listevisning
Søkjehjelp
Eitt treff
Nynorskordboka
6
oppslagsord
fagne
fagna
verb
Vis bøying
Opphav
norrønt
fagna
Tyding og bruk
glede
(
2
II)
;
tekkast
Døme
alt som fagnar meg
ta vel imot
;
helse
(
3
III
, 1)
Døme
gjesten vart vel fagna
traktere
(1)
hylle
(
2
II
, 1)
Døme
fagne heidersgjesten
;
fagne talen
Faste uttrykk
fagne seg
gle seg
;
vere glad
Artikkelside
fagna
adjektiv
Vis bøying
Opphav
opphavleg
genitiv
av
fagnad
Tyding og bruk
lykkeleg
(2)
,
signa
Døme
fagna dagar
venleg
(1)
;
heiderleg
(1)
Døme
fagna folk
dugeleg
(2)
Døme
fagna måltid
;
fagna gjestebod
Artikkelside
fagnakone
substantiv
hokjønn
Vis bøying
Tyding og bruk
fagna
(2)
kone
Artikkelside
fagnamann
substantiv
hankjønn
Vis bøying
Tyding og bruk
fagna
(2)
mann
Artikkelside
fagnaleg
adjektiv
Vis bøying
Tyding og bruk
fagna
Artikkelside
fagnafolk
substantiv
inkjekjønn
Vis bøying
Tyding og bruk
fagna
(2)
folk
;
heiderlege
folk
Artikkelside