Avansert søk

7 treff

Nynorskordboka 7 oppslagsord

argumentasjon

substantiv hankjønn

Uttale

argumentasjoˊn

Opphav

av latin argumentatio

Tyding og bruk

framføring av argument;
måte å argumentere
Døme
  • sakleg argumentasjon

sofist

substantiv hankjønn

Tyding og bruk

  1. omvandrande lærar i Hellas under antikken som underviste i filosofi og la stor vekt på retorikk og argumentasjon
  2. person som villeier andre ved hjelp av spissfindige argument og logiske feilslutningar;
    ein som legg vekt på uviktige detaljar;

logikk

substantiv hankjønn

Opphav

frå gresk , av logos ‘ord, tanke, fornuft’

Tyding og bruk

  1. grein av filosofien som studerer prinsippa for følgjerett tenking
    Døme
    • studere logikk
  2. (evne til) klar, følgjerett tankegang
    Døme
    • det er ein brest i logikken i provføringa hans
  3. regelbunden samanheng
    Døme
    • den indre logikken i naturen

Faste uttrykk

  • formal logikk
    del av logikken som ligg nær matematikken og som undersøkjer gyldigheita til ein argumentasjon ut frå den reint formale samanhengen mellom ledda i argumentasjonen, til dømes mellom premissar og konklusjon

formal logikk

Tyding og bruk

del av logikken som ligg nær matematikken og som undersøkjer gyldigheita til ein argumentasjon ut frå den reint formale samanhengen mellom ledda i argumentasjonen, til dømes mellom premissar og konklusjon;
Sjå: logikk

brestfeldig

adjektiv

Opphav

av dansk brøstfældig, førsteleddet same opphav som brest

Tyding og bruk

Døme
  • brestfeldig argumentasjon

argumentering

substantiv hokjønn

Uttale

argumenteˊring

Tyding og bruk

koherens

substantiv hankjønn

Opphav

frå latin , av cohaerere ‘henge saman’

Tyding og bruk

samanheng, til dømes i tekst, tale eller argumentasjon