Avansert søk

27 treff

Nynorskordboka 27 oppslagsord

antikk 1

substantiv hankjønn

Uttale

antikˊk

Opphav

substantivering av antikk (2

Tyding og bruk

i bunden form eintal: den gresk-romerske tida (ca. 2000 f.Kr.–300 e.Kr) og kunst og kultur i denne tida
Døme
  • kunstskattar frå antikken

ånd

substantiv hokjønn

Opphav

norrønt ǫnd ‘ande, pust, sjel, liv’

Tyding og bruk

  1. medvit og tankeverksemd;
    Døme
    • eit miljø både for ånd og lekam
  2. menneske som merkjer seg ut intellektuelt;
    Døme
    • dei store åndene i antikken;
    • vere den leiande ånda i foreininga
  3. menneskesjel som noko uavhengig av kroppen;
    Døme
    • han for att og fram som ei fredlaus ånd
  4. overnaturleg, ulekamleg vesen;
    Døme
    • vonde ånder;
    • mane ånder
  5. Døme
    • få ånda over seg
  6. Døme
    • ånda i kristendomen;
    • vilkåra må ikkje stå i strid med ånda i traktaten
  7. innstilling til livet og omgjevnadene;
    Døme
    • det er så god ånd i den heimen;
    • det rådde ei god ånd mellom dei;
    • vise god nasjonal ånd;
    • dette er ikkje i Ibsens ånd

Faste uttrykk

  • forsvinne som ei ånd i ein fillehaug
    bli borte fort og lydlaust
  • tenande ånd
    ein som hjelper til på ein diskré måte, utan at det blir lagt merke til

riddar

substantiv hankjønn

Opphav

norrønt riddari; frå lågtysk, av riden ‘ri’

Tyding og bruk

  1. i antikken: krigar til hest
  2. i mellomalderen: medlem av den adelege krigarstanden i teneste hos konge eller fyrste
  3. person som går i brodden eller kjempar for noko
    Døme
    • gjere seg til riddar for ei god sak
  4. høvisk mann;
  5. person som har fått ordensteikn
    Døme
    • vere riddar av St. Olavs orden
  6. grad av ordensteikn som riddar (5) blir dekorert med

Faste uttrykk

  • slå til riddar
    ta opp i riddarstanden

mellomalder

substantiv hankjønn

Tyding og bruk

  1. i europeisk historie: tid mellom antikken og moderne tid, om lag år 500–1500
  2. periode i geologisk tidsrekning (252 til 66 millionar år tilbake i tid) som omfattar periodane trias, jura (2 og krit (3;

Faste uttrykk

  • nordisk mellomalder
    tidsrom frå om lag år 1000 til reformasjonen

klassisk

adjektiv

Opphav

gjennom tysk og fransk, frå latin classicus ‘førsteklasses’; jamfør klassikar

Tyding og bruk

  1. som høyrer til antikken
    Døme
    • klassisk arkeologi
  2. Døme
    • eit klassisk arbeid;
    • ein klassisk kriminalroman;
    • klassisk musikk
  3. rein, harmonisk
    Døme
    • ein klassisk profil
  4. som høver godt;
    Døme
    • eit klassisk døme;
    • ein klassisk replikk;
    • eit klassisk tilfelle

Faste uttrykk

  • klassisk danning
    danning som byggjer på gresk og romersk språk, litteratur og historie i antikken
  • klassiske språk
    gresk og latin

tympanon

substantiv inkjekjønn

Opphav

frå gresk ‘tromme’

Tyding og bruk

trekanta gavlfelt (av mur eller murstein) over inngangsparti eller vindauge, i antikken berre brukt på tempel

spartansk

adjektiv

Opphav

av namnet på bystaten Sparta i Hellas i antikken

Tyding og bruk

  1. som gjeld Sparta og spartanarane
  2. enkel, nøysam
    Døme
    • ein spartansk levemåte;
    • spartansk matstell
    • brukt som adverb:
      • leve spartansk;
      • huset var spartansk utstyrt

spartanar

substantiv hankjønn

Tyding og bruk

person frå Sparta (i Hellas i antikken), kjend for å vere hardfør og nøysam

trivium

substantiv inkjekjønn

Opphav

frå latin ‘stad der tre vegar møtest’, av tri- og via ‘veg’; jamfør tri-

Tyding og bruk

samnemning for dei tre frie kunstane som vart rekna som sentrale i antikken og mellomalderen: grammatikk, retorikk og dialektikk;

tribun

substantiv hankjønn

Opphav

av latin tribunus, av tribus, nemning på eit romersk administrativt distrikt som det i den eldste tida fanst tre av; jamfør tri-

Tyding og bruk

i antikken: romersk embetsmann