Avansert søk

Eitt treff

Nynorskordboka 13 oppslagsord

nord 1

substantiv inkjekjønn

Opphav

norrønt norðr; av nord (2

Tyding og bruk

  1. himmelretning som ligg motsett retninga mot sola midt på dagen; motsett sør (1
    Døme
    • snu seg mot nord;
    • det klarnar i nord;
    • det bles frå nord;
    • vinden går på nord;
    • finne nord med hjelp av kompasset;
    • Frankrike grensar mot Belgia i nord
  2. landområde eller stat som ligg i nordleg lei
    Døme
    • i det høge nord
  3. i bridge: spelar som har sør (1, 3) som makker (2)
    Døme
    • nord melder pass

landsnummer

substantiv inkjekjønn

Tyding og bruk

nummer ein skal slå før abonnentnummeret når ein ringjer til utlandet
Døme
  • Belgia har landsnummer 32

målstrid

substantiv hankjønn

Opphav

av mål (2

Tyding og bruk

strid om kva plass og rettar dei ulike språka eller dialektane i eit land skal ha;
Døme
  • målstriden i Belgia

nederlandsk 1

substantiv hankjønn eller inkjekjønn

Tyding og bruk

vestgermansk (2 språk hovudsakleg brukt i Nederland, den nordlege og vestlege delen av Belgia og den nordlegaste delen av Frankrike;
jamfør flamsk (1

harekanin

substantiv hankjønn

Tyding og bruk

kanin som ættar frå Belgia og er svært lik ein hare

spa 2

substantiv inkjekjønn

Opphav

etter namnet på byen Spa i Belgia, kjend for varme kjelder og kurbad

Tyding og bruk

  1. stad eller verksemd som tilbyd ulike former for bad og behandling med og i vatn
  2. bad som gjev massasje med straumar av luft og vatn gjennom dyser i botnen og sidene

vallon

substantiv hankjønn

Opphav

frå fransk; samanheng med walisar

Tyding og bruk

belgiar frå den sørlege, fransktalande delen av Belgia

franc

substantiv hankjønn

Uttale

frang

Opphav

samanheng med fransk (2

Tyding og bruk

  1. mynteining i Sveits
    Døme
    • 100 sveitsiske franc
  2. tidlegare mynteining i Frankrike og Belgia

flamsk 1

substantiv hankjønn eller inkjekjønn

Opphav

av flamsk (2

Tyding og bruk

uoffisiell nemning for nederlandsk (1 i Belgia

flamlendar, flamlending

substantiv hankjønn

Opphav

etter tysk Flamländer; jamfør flamsk (2

Tyding og bruk

  1. person frå den nederlandsktalande delen av Belgia
  2. om eldre forhold: person frå Flandern